Lucia, Blå hallen med Kulturskolan Stockholm, 12 december 2017 - Sammanfattning
Jag brukar alltid få in en "Upplev konserten", med videos. Tycker ju själv att det är så kul att höra allt, musiken som jag faktiskt är en del av. Men den här gången blev det inga bilder.
Jag känner då samtidigt att det faktiskt är minnet som lever kvar, det är allra viktigast. Eller hur? Och nu sitter jag här flera veckor senare, tror att jag ska lyckas komma ihåg hur jag tänkte efter konserten?
Jag har hört en del korta klipp från konserten faktiskt och av det som jag fått höra, så är jag nöjd och helt uppfylld av en känsla som tycker att det är helt fantastiskt att jag är med i något som låter så bra.
Jag lyssnar också gärna vidare på alla korta klipp, fortsätter låta den inställningen växa och bli större.
Tipsar er om att spana in Kulturskolan Stockholm på Instagram, där ni kan hitta musik från föreställningen här: https://www.instagram.com/p/BcpGhUTBFX9/?taken-by=kulturskolansthlm
Nyårsafton idag? Knappast bättre avslut på året än med två konsertsammanfattningar. Vem håller med?
Åh, vill be om ursäkt för att det dröjde och för en helt oplanerad tomhet, ledsen. Skolan har varit kämpig, egentligen inte bara skolan, utan att jag lätt stressar upp i sociala sammanhang. Och energin bara tog slut, hjärnan ropade efter jullov. Nej, idag är det nyårsafton så jag tänker inte dra den förklaringen nu. Ni vet hur det ligger till och jag uttrycker det gärna när det behövs också, om än ej på nyår.
Mina närmaste planer här i början på året är en höstterminssammanfattning och ett längre lov under hela januari, så får jag hämta andan lite mer. Men jag lär kika in då och då efter att cellon har börjat igen och tills vidare finns jag annars på @celloallcellist (Instagram)
Dela med er av musik vänner, så inleder vi året stort med era musikval? Vad vill du höra?
Önskar er ett helt fantastiskt nyår och ett gott nytt år!
Lucia, Blå hallen med Kulturskolan Stockholm, 12 december 2017 - Konsertbilder
Den första bilden kommer från söndagsrepet innan konserten. Sedan får ni uppleva en liten blandning av konserten, såklart med avslutningen... Cellisten i Blå Hallens trappa, snyggt. Och en lite trött men nöjd cellist ja... Såklart i glittrig tröja under föreställningen som hette "Himlen Hänger Stjärnsvart". Glittrig som stjärnorna i mörkret.
Julkonsert, Kulturskolan Västerortskyrkan, 11 december 2017 - Sammanfattning
Hej, lördag, dagen innan nyårsafton!
Tycker tiden går alldeles för fort och den konsertlängtan som funnits med ett tag blev till minnen. Minnen, som ändå går att återuppleva gång på gång. Julen är räddad?
Jag tänkte försöka skriva ihop konsertsammanfattningar, och så får ni äntligen höra allt nu.
Måndagen den 11 december var det uppspel på Händel-stycket.
Visst, alltid pepp inför konserter, det absolut bästa med cellon troligtvis? Men min energinivå var så låg innan och jag var helt utslagen i soffan under ett långt tag. Så inte blev det någon uppvärmning där på måndagseftermiddagen innan konserten.
Lyckades ju äntligen med att ha en längre övning under helgen innan i alla fall, så min förhoppning var väl någonstans att jag fortfarande skulle vara "varm i cellofingrarna" efter det. Och ni vet att jag har pratat om att stycket nästan kan kännas som lite överövat ibland, speciellt mot slutet av terminen.
Så med de tankarna i huvudet kom jag iväg en aning för sent till repet, bara lite stressad och frustrerad. Repade sedan ändå igenom stycket lite snabbt väl i kyrkan, egentligen lite kort kanske. Dessutom tror jag säkert att lite av de där stressade och frustrerade satt kvar någonstans, för jag var inte jättenöjd efter det repet.
Tänkte mest på att det lät falskt och fel, intonationer. Varför är det så svårt att ignorera rösten som skriker "falskt" ibland? Vet att något kan låta falskt, men så mycket bättre det blir när man inte bara går efter de tonerna. Minns resten, minns uttryck!
Hade konsert, spelade ganska tidigt i programmet så någon ännu större stress hann nog aldrig riktigt byggas upp då. Och det gick bra också tycker jag, nöjd cellist. Tyckte att jag kunde lyssna in mig på Cello1 och Piano, vilket jag hade som mål att tänka extra mycket på. Sedan kände jag att stycket växte under tiden och blev bättre och bättre. Eller det är något som jag kommit fram till mer efteråt när jag lyssnat på hela uppspelet. Ganska härlig känsla, att det växte!
Mycket av det som jag har nämnt i alla sammanfattningar kunde jag ganska lätt hitta i mitt spel nu också. Lärorikt! Intonationer på några ställen och tempot. Men vet ni vad? Även om jag nog fortfarande hade ett lägre tempo än Cello1 så gillade jag ändå tempot. Det känns i alla fall inte som att det blev alldeles för långsamt? Istället blev det nästan en fin långsamhet? Med tanken om att det kanske kunde gått lite snabbare. Sedan har jag väl pratat om rytmen, som ni hör i många åttondeler. Jag hade något tankesätt om att "tappa" den första tonen. Eller jag minns inte riktigt hur jag förklarade det senast. En del av mina åttondelar blev snabbare, lite stresskänsla, som om hela takten bara skulle ta slut. Vilket, en takt ska ju inte "bara sluta" eller som "bara toner" utan snarare sluta med eftertänksamhet. Äsch, förstod ni det där?
Helheten - vill avsluta den här sammanfattningen så. Ni vet, helheten av allting räknas. Så svårt att se på helheter ibland, men vi gör det tillsammans.
Handel, Sonata for Two Cellos and Piano in G minor
Julkonsert, Kulturskolan Västerortskyrkan, 11 december 2017 - Konsertbild
Lite konsertlängtan kvällen innan och jag tog fram mitt julhalsband, en röd detalj. I ljusens låga fotograferade jag av halsbandet mot noterna. Ändå en ganska mysig bild tycker jag!
Avslutning, konsert 2 juni 2017 - Sammanfattning
I fler veckor har jag spelat på den här låten: https://www.youtube.com/watch?v=yHIxqHlzW9 Jag tycker kanske att det har varit lite svårt att öva på "Look At What The Light Did Now". Och egentligen inte alls för att det är så svårt. Jag menar mer att det är så få toner och inte alls mycket noter, långt. Vilket jag tycker gör det svårt att öva. Det känns liksom fel och inte så effektivt att sitta där i flera timmar och öva på så lite. Då händer det väl kanske att den där bra känslan som man har i ena stunden försvinner? Någon som förstår hur jag menar? Jag är nog mer för lååånga stycken som jag kan jobba mer med och hitta saker som jag vill utveckla hela tiden. Det som varit svårt är kanske att jag är lite osäker på tonerna. Låter det rätt eller falskt? Vilket gjort att jag i alla fall försökt spela det om och om igen, långsamt. Men den där osäkerheten är väl en svag sida som jag har. Vänner, lyssna inte på mig - känn dig säker så låter musiken säker också och det låter genast mycket bättre. Jag vet, för jag är med om det hela tiden. Sedan vill jag också skriva att jag älskar det här med att spela något själv. Eller att stå för cellostämman själv. Som förra våren när jag spelade i Kungsträdgården. Jag känner att jag växer och utvecklas när jag får göra saker själv och jag hoppas att det kommer fler sådana tillfällen. Den känslan vill jag också alltid bära med mig i mitt spel. Ni vet, sådär så att man inte kan hjälpa att man sträcker på sig lite? Jag spelar bra.
Vårkonsert, 29 maj 2017 - Sammanfattning
Det här med att sammanfatta ett stycke för andra gången. Först vill jag säga att det såklart är annorlunda akustik, orkestersalen och kyrkan. Egentligen gillar jag ju kyrkoklangen bättre måste jag säga, men det är ju klangen och ljudet som jag gillar. Vilket jag tycker gör hela grejen mycket större och bättre på ett sätt. Om man säger så, så skulle jag vilja spela Vivaldi igen i kyrkan någon gång. Igår tyckte jag däremot att tempot kändes lite bättre och att det var mer driv i det, i vissa parrtier i alla fall. Vilket jag tyckte höjde hela stycket en del mot förra gången. Driv och energi är väl viktigt? Ställen som jag skrivit om flera gånger redan, så jag ska försöka göra det här kort. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om första takten, den kändes möjligtvis en aning säkrare senast? Uppgången där vid 2:59, kan lite osäker start? Och det låter som att jag lyckas (hehe nejnej..) komma fel på samma ton som senast. Jag vet inte riktigt vad jag gööör. Ni vet när det låter ganska okej när man spelar igenom något hemma och sedan hör helheten. Hm, jag borde spelat igenom just den här delen långsammare, bättre. Men, det där är något jag skriver ofta. Samtidigt känner jag att jag kanske lär mig det mer och mer, ju mer som jag faktiskt skriver ut det. Hur sant det är och faktiskt mycket bättre övning. Se och lär, Hanna. Slutet då? Kommer nog lite fel, som vanligt där runt de två grupperna i mitten. Medan första och sista faktisk funkar bättre. Jag tänker alltid att "Det aldrig funkar". Fast jag vet ju att om du går in med en lite bättre, positivare inställning så funkar det mesta. Övning! Sedan fanns det vä några ställen däremellan som gick bättre och sämre. Lite (onödigt?) gnissel någonstanns. Vet ni vad, nu när jag har alla konserter i slutet av terminen är det svårt att skriva utan att få det att låta som en terminssammanfattning. Så jag avslutar här. Det var roligare den här gången att spela stycket, man var kanske mer varm i kläderna nu. Jag är nöjd. Nöjdare? Det låter jag vara osagt. Men nöjd är ett bra uttryck. Öva fint så hörs vi snart igen!
Vårkonsert, 29 maj 2017 - Upplev Konserten
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Sammanfattning
Nej, nu ska jag inte skriva en hel terminssammanfattning. Men jag har lite sådana funderingar efter gårdagens konsert. Men något ska jag nog få ihop. Jag vet att jag kom in fel vid ett ställe i "Hip Hop Medley", det är något som jag hänger upp mig på. Trots att jag vet att publiken inte alls tänkte på det, troligtvis. Sedan var det, som vanligt (?) en sådan där dag då det kändes som att jag kom fel hela tiden. Fel, fel och fel. För lågt eller för högt, åt ena hållet eller åt det andra. Men jag vet att jag är petig, och jag vet att jag inte borde tänka på det. Något jag lärt mig/lär mig är ju att det faktiskt låter sämre, om du tänker på det. Förstår ni hur jag menar? Jag är så dålig på det där själv. Det var andra gången som vi spelade "Shoreline", i alla fall som jag var med och spelade "Shoreline". Vilket var jättekul för det gick bra! Jag är glad över att jag lyckades räkna rätt i de superlånga pasuerna. Slutet som jag skrev om efter onsdagens rep gick faktiskt bättre. Det hjälper så mycket att lyssna på musiken! Jag sitter och lyssnar om och om igen på inspelningar och tycker att det låter bra som helhet. Alltså det är ju ändå häftigt att vara en del av något som blir bra, säger jag till mig själv. In i den här nya veckan bär jag med mig helheten från igår. Samtidigt hoppas jag på bättre konserter, jag vet att jag kan spela ut meeer. Men jag är nöjd. Nöjd.
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (6)
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (5)
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (4)
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (3)
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (2)
Konsert i Kungsträdgården, 21 maj 2017 - Upplev Konserten (1)
Vårkonsert, 16 maj 2017 - Sammanfattning
Oj, då har jag spelat upp Vivaldi nu. När började jag skriva om alla mina funderingar kring det här stycket egentligen? I februari, mars någon gång? Roligt att typ varje sammanfattning också låtit på samma sätt. Först och främst var jag lite, inte stressad, men jag hittar inget annat ordval. Så lite småstressad över första takten. Vissa gånger får jag till en okej start andra gånger inte. Känns som att det är lite varannnan gång. Förstår ni mig då? Men igår fick första takten godkänt tycker jag, hehe. I efterhand lyssnar jag om och om igen på takt 50, vet inte hur många gånger som jag tagit om den delen. I videon hör ni den delen vid 2:58. Det är ett Ess, tror jag - eller vad det nu än är. Igår vet jag inte vad det blev, ett ganska dåligt D eller ett ganska dåligt Ess. Troligtvis något däremellan - om det finns? Det som stör mig, eller gör mig frustrerad som jag uttryckte mig någon gång, är att jag för någon vecka sedan skrev att det började kännas bra just vid den delen mellan 49-60. Medan det de senaste gångerna inte alls har känts så, snarare sämre? Som sagt, jag har lyssnat många gånger på den delen vid det här laget. Och jag tycker väl att det låter lite bättre än första gången jag hörde det. Vi tar de som något positivt och bra! Från 3:17 (takt 55) har det också gått åt helvete senaste gånger. Vad tycker ni om den takten? Lyssnar vidare några takter därefter. Mellan takt 56-58 borde jag varit bättre på att spela igenom långsamt. Det här med att öva långsamt, så tråkigt haha. Men desto nyttigare vet vi ju alla... Sedan har vi mellan takt 84 och 90. Blä. Jag skrev "så trött och frustrerad" för någon vecka sedan. Om det blev bättre? Jag säger väl att ni kan fortsätta lyssna på de allra sista takterna, där det lät mycket bättre. För ett tag sedan tänkte jag på att, när jag hör positiva, uppmuntrande kommentarer. "Spelar så fint", "Åh vad fint" ,"Vad bra det lät", osv, ni förstår vilka meningar jag menar. Jag har så svårt för att ta till mig braaa saker, verkligen. Jag har liksom lättare för att ta till mig ord som, dåligt, falskt. Motsatsen till bra? Oftast för att jag intalar mig själv att det låter så. Fast det kändes som en ganska låg nivå att skriva ut den funderingen just då. Någon som känner igen sig i vad jag menar, förstår? Men jag är sådär, jag bygger upp höga murar att klättra över. Vill att allt ska låta perfekt, eller nästintill i alla fall. Det är svårt det där, men det jobbas på att få bort? Här sitter jag och hittar bara allt det sämre, precis som vanligt. Men vet ni vad? Jag säger ändå till mig själv att helheten räknas, och den lät bra. Jag är nöjd med helheten, som jag så ofta skriver att jag är. Jag har några sista rader som jag väldigt gärna vill dela med mig av. Det har hänt några gånger att jag spelat igenom stycket utan noter. Och det känns alltid lite bättre då, lite enklare. Kanske är det för att man inte funderar lika mycket över vilka toner det är. För det vet du ju egentligen, utan "bara spelar". Jag hinner liksom uppfatta mer, eller lägga märke till och utveckla andra saker? Det är något som jag också känner när jag sitter hemma och spelar igenom låtar, stycken utan noter. Vilket jag brukar göra mest för att det är roligt då och då. Det jag vill komma fram till var att jag möjligtvis skulle vilja spela Vivaldi utan noter vid någon tillfälle. Paniken om du då skulle tappa bort dig... Jag tycker ändå att, om man är ganska säkert på något när man spelar det utan noter. Så har du väl ändå lyckats öva på det ganska bra? Vänner, var positiva, så låter allt bättre!!
Vårkonsert, 16 maj 2017 - Upplev Konserten
Djurens Karneval, 4 april 2017 - Sammanfattning
Hej! Jag är väldigt trött och ganska glad idag. Att ha konsert, tar ut sin rätt. Vilar idag och övar vidare imorgon. Men, en liten konsertsammanfattning ska jag nu få ihop ändå. Det som jag tänkt om och om igen är att jag absolut har haft mycket bättre konserter, spel. Men jag är ändå nöjd för jag kände mig säker! Eftersom att jag inte orkat gå på orkestern de två repen innan konsert - så bär jag med mig den känslan av att vara nöjd. Det känns som att det är en utveckling i spelet - att kunna känna mig säker trots att jag inte varit där på två veckor. Nöjd. Jag låter det stå så, istället för att gå vidare och hitta något som gick fel. Inte för att jag kommer på något just nu. Jag älskar att sitta hemma och öva, spela ut - vilket jag nu ska göra under hela lovet. Bara för att komma tillbaka sedan och spela superbra. Jag ska öva på Vivaldi som blir prioritering nummer ett tag. Förmodligen kommer jag längta lite till efter lovet, men vi tar en dag i taget. Må bäst, vi hörs imorgon! Vad tycker ni om styckena/låtarna?
