Vårkonsert, 16 maj 2017 - Sammanfattning
Oj, då har jag spelat upp Vivaldi nu. När började jag skriva om alla mina funderingar kring det här stycket egentligen? I februari, mars någon gång? Roligt att typ varje sammanfattning också låtit på samma sätt. Först och främst var jag lite, inte stressad, men jag hittar inget annat ordval. Så lite småstressad över första takten. Vissa gånger får jag till en okej start andra gånger inte. Känns som att det är lite varannnan gång. Förstår ni mig då? Men igår fick första takten godkänt tycker jag, hehe. I efterhand lyssnar jag om och om igen på takt 50, vet inte hur många gånger som jag tagit om den delen. I videon hör ni den delen vid 2:58. Det är ett Ess, tror jag - eller vad det nu än är. Igår vet jag inte vad det blev, ett ganska dåligt D eller ett ganska dåligt Ess. Troligtvis något däremellan - om det finns? Det som stör mig, eller gör mig frustrerad som jag uttryckte mig någon gång, är att jag för någon vecka sedan skrev att det började kännas bra just vid den delen mellan 49-60. Medan det de senaste gångerna inte alls har känts så, snarare sämre? Som sagt, jag har lyssnat många gånger på den delen vid det här laget. Och jag tycker väl att det låter lite bättre än första gången jag hörde det. Vi tar de som något positivt och bra! Från 3:17 (takt 55) har det också gått åt helvete senaste gånger. Vad tycker ni om den takten? Lyssnar vidare några takter därefter. Mellan takt 56-58 borde jag varit bättre på att spela igenom långsamt. Det här med att öva långsamt, så tråkigt haha. Men desto nyttigare vet vi ju alla... Sedan har vi mellan takt 84 och 90. Blä. Jag skrev "så trött och frustrerad" för någon vecka sedan. Om det blev bättre? Jag säger väl att ni kan fortsätta lyssna på de allra sista takterna, där det lät mycket bättre. För ett tag sedan tänkte jag på att, när jag hör positiva, uppmuntrande kommentarer. "Spelar så fint", "Åh vad fint" ,"Vad bra det lät", osv, ni förstår vilka meningar jag menar. Jag har så svårt för att ta till mig braaa saker, verkligen. Jag har liksom lättare för att ta till mig ord som, dåligt, falskt. Motsatsen till bra? Oftast för att jag intalar mig själv att det låter så. Fast det kändes som en ganska låg nivå att skriva ut den funderingen just då. Någon som känner igen sig i vad jag menar, förstår? Men jag är sådär, jag bygger upp höga murar att klättra över. Vill att allt ska låta perfekt, eller nästintill i alla fall. Det är svårt det där, men det jobbas på att få bort? Här sitter jag och hittar bara allt det sämre, precis som vanligt. Men vet ni vad? Jag säger ändå till mig själv att helheten räknas, och den lät bra. Jag är nöjd med helheten, som jag så ofta skriver att jag är. Jag har några sista rader som jag väldigt gärna vill dela med mig av. Det har hänt några gånger att jag spelat igenom stycket utan noter. Och det känns alltid lite bättre då, lite enklare. Kanske är det för att man inte funderar lika mycket över vilka toner det är. För det vet du ju egentligen, utan "bara spelar". Jag hinner liksom uppfatta mer, eller lägga märke till och utveckla andra saker? Det är något som jag också känner när jag sitter hemma och spelar igenom låtar, stycken utan noter. Vilket jag brukar göra mest för att det är roligt då och då. Det jag vill komma fram till var att jag möjligtvis skulle vilja spela Vivaldi utan noter vid någon tillfälle. Paniken om du då skulle tappa bort dig... Jag tycker ändå att, om man är ganska säkert på något när man spelar det utan noter. Så har du väl ändå lyckats öva på det ganska bra? Vänner, var positiva, så låter allt bättre!!
Kommentarer
Trackback
