Julkonsert, Kulturskolan Västerortskyrkan, 11 december 2017 - Sammanfattning
Hej, lördag, dagen innan nyårsafton!
Tycker tiden går alldeles för fort och den konsertlängtan som funnits med ett tag blev till minnen. Minnen, som ändå går att återuppleva gång på gång. Julen är räddad?
Jag tänkte försöka skriva ihop konsertsammanfattningar, och så får ni äntligen höra allt nu.
Måndagen den 11 december var det uppspel på Händel-stycket.
Visst, alltid pepp inför konserter, det absolut bästa med cellon troligtvis? Men min energinivå var så låg innan och jag var helt utslagen i soffan under ett långt tag. Så inte blev det någon uppvärmning där på måndagseftermiddagen innan konserten.
Lyckades ju äntligen med att ha en längre övning under helgen innan i alla fall, så min förhoppning var väl någonstans att jag fortfarande skulle vara "varm i cellofingrarna" efter det. Och ni vet att jag har pratat om att stycket nästan kan kännas som lite överövat ibland, speciellt mot slutet av terminen.
Så med de tankarna i huvudet kom jag iväg en aning för sent till repet, bara lite stressad och frustrerad. Repade sedan ändå igenom stycket lite snabbt väl i kyrkan, egentligen lite kort kanske. Dessutom tror jag säkert att lite av de där stressade och frustrerade satt kvar någonstans, för jag var inte jättenöjd efter det repet.
Tänkte mest på att det lät falskt och fel, intonationer. Varför är det så svårt att ignorera rösten som skriker "falskt" ibland? Vet att något kan låta falskt, men så mycket bättre det blir när man inte bara går efter de tonerna. Minns resten, minns uttryck!
Hade konsert, spelade ganska tidigt i programmet så någon ännu större stress hann nog aldrig riktigt byggas upp då. Och det gick bra också tycker jag, nöjd cellist. Tyckte att jag kunde lyssna in mig på Cello1 och Piano, vilket jag hade som mål att tänka extra mycket på. Sedan kände jag att stycket växte under tiden och blev bättre och bättre. Eller det är något som jag kommit fram till mer efteråt när jag lyssnat på hela uppspelet. Ganska härlig känsla, att det växte!
Mycket av det som jag har nämnt i alla sammanfattningar kunde jag ganska lätt hitta i mitt spel nu också. Lärorikt! Intonationer på några ställen och tempot. Men vet ni vad? Även om jag nog fortfarande hade ett lägre tempo än Cello1 så gillade jag ändå tempot. Det känns i alla fall inte som att det blev alldeles för långsamt? Istället blev det nästan en fin långsamhet? Med tanken om att det kanske kunde gått lite snabbare. Sedan har jag väl pratat om rytmen, som ni hör i många åttondeler. Jag hade något tankesätt om att "tappa" den första tonen. Eller jag minns inte riktigt hur jag förklarade det senast. En del av mina åttondelar blev snabbare, lite stresskänsla, som om hela takten bara skulle ta slut. Vilket, en takt ska ju inte "bara sluta" eller som "bara toner" utan snarare sluta med eftertänksamhet. Äsch, förstod ni det där?
Helheten - vill avsluta den här sammanfattningen så. Ni vet, helheten av allting räknas. Så svårt att se på helheter ibland, men vi gör det tillsammans.
Kommentarer
Trackback
