Vårkonsert, 29 maj 2017 - Sammanfattning
Det här med att sammanfatta ett stycke för andra gången. Först vill jag säga att det såklart är annorlunda akustik, orkestersalen och kyrkan. Egentligen gillar jag ju kyrkoklangen bättre måste jag säga, men det är ju klangen och ljudet som jag gillar. Vilket jag tycker gör hela grejen mycket större och bättre på ett sätt. Om man säger så, så skulle jag vilja spela Vivaldi igen i kyrkan någon gång. Igår tyckte jag däremot att tempot kändes lite bättre och att det var mer driv i det, i vissa parrtier i alla fall. Vilket jag tyckte höjde hela stycket en del mot förra gången. Driv och energi är väl viktigt? Ställen som jag skrivit om flera gånger redan, så jag ska försöka göra det här kort. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om första takten, den kändes möjligtvis en aning säkrare senast? Uppgången där vid 2:59, kan lite osäker start? Och det låter som att jag lyckas (hehe nejnej..) komma fel på samma ton som senast. Jag vet inte riktigt vad jag gööör. Ni vet när det låter ganska okej när man spelar igenom något hemma och sedan hör helheten. Hm, jag borde spelat igenom just den här delen långsammare, bättre. Men, det där är något jag skriver ofta. Samtidigt känner jag att jag kanske lär mig det mer och mer, ju mer som jag faktiskt skriver ut det. Hur sant det är och faktiskt mycket bättre övning. Se och lär, Hanna. Slutet då? Kommer nog lite fel, som vanligt där runt de två grupperna i mitten. Medan första och sista faktisk funkar bättre. Jag tänker alltid att "Det aldrig funkar". Fast jag vet ju att om du går in med en lite bättre, positivare inställning så funkar det mesta. Övning! Sedan fanns det vä några ställen däremellan som gick bättre och sämre. Lite (onödigt?) gnissel någonstanns. Vet ni vad, nu när jag har alla konserter i slutet av terminen är det svårt att skriva utan att få det att låta som en terminssammanfattning. Så jag avslutar här. Det var roligare den här gången att spela stycket, man var kanske mer varm i kläderna nu. Jag är nöjd. Nöjdare? Det låter jag vara osagt. Men nöjd är ett bra uttryck. Öva fint så hörs vi snart igen!
Kommentarer
Trackback
