Vårvindar friska (Folkmelodi) - Julia Nyberg
När jag spelade Kärleksvals av Ulrik Neumann mycket började jag lyssna på hur texten lät. Från början la jag märke mest till den, sedan lyssnade jag mer på den när jag skulle öva. Till slut skrev jag ner den. Jag tycker ännu att sångtexten på Kärleksvals är fin - den kan ni hitta november 2016. Det var nog mycket därför som jag fastnade för låten också. Fast ändå speciellt för att jag spelade upp Kärleksvals i en stund som jag alltid kommer att minnas. "Musiken fortsätter förgylla våra liv".
Här sitter jag och skriver om en helt annan låt. Nej men nu när jag övar på Vårvindar friska kom jag ihåg hur jag övade då. Också den här sångtexten tycker jag är väldigt fin. Jag har ju först rep i kyrkan på måndag, men detta var ett förslag så jag roar mig med den övningen tills jag vet. Fast jag väntar nog med att skriva ner texten på notbladet... Om inte annat får det bli en inspelning på Vårvindar friska såklart!
Lite historia: Julia Nyberg (1785-1854) var en svensk författare. Hon har också skrivit under pseudonymen Euphrosyne. Julia ägnade sig åt poesi och hennes dikter var ofta korta och påminde om visor. Naturen fanns ofta med som ett element. Julia skrev Vårvindar friska (Den stackars Anna eller Molltoner från Norrland) och melodin är som en svensk folkvisa (en polska) - källa: Wikipedia.
Vårvindar friska
Text av Julia Nyberg
Vårvindar friska
Leka och viska,
Lunderna kring, likt älskande par,
Strömmarna ila,
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör,
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.
Hjärtat vill brista -
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
Avskedets plåga,
Ögonens låga,
Mun emot mun vid klappande bröst.
Fjälldalen stod i blomstrande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Natten så fager,
Ljus som en dager,
Göt över skog och bölja sin glans.
Älvornas vingar
Glänsande ringar
Slöto kring ängens tuva i dans.
Suckande hjärtan, suckande lund,
Smekande ord och saligt förbund!
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte
Vakan kring berg och dal.
Ack, att vid polen
Midsommarsolen
Tusende år bortsovit så sällt!
Hastigt vem kallar?
Krigsbudet skallar
Fjärran ifrån: "Till vapen!" så gällt.
Nu var ej tid hos flickan att bo,
Löftet han gav om kärlek och tro;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Hurtigt på slätten,
Med bajonetten,
Snabb som en ren, han ilade ned;
Där, ibland fanor,
Flygande svanor,
Klingande spel, i blixtrande led,
Rak som en tall, han höjde sig opp,
Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Snart han marchera' -
Kom aldrig mera
Åter till hemmets brudliga tjäll.
När av min Modig
Vålnaden blodig
Svävar på västerns rodnande fjäll,
Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör:
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.
Leka och viska,
Lunderna kring, likt älskande par,
Strömmarna ila,
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör,
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.
Hjärtat vill brista -
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
Avskedets plåga,
Ögonens låga,
Mun emot mun vid klappande bröst.
Fjälldalen stod i blomstrande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Natten så fager,
Ljus som en dager,
Göt över skog och bölja sin glans.
Älvornas vingar
Glänsande ringar
Slöto kring ängens tuva i dans.
Suckande hjärtan, suckande lund,
Smekande ord och saligt förbund!
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte
Vakan kring berg och dal.
Ack, att vid polen
Midsommarsolen
Tusende år bortsovit så sällt!
Hastigt vem kallar?
Krigsbudet skallar
Fjärran ifrån: "Till vapen!" så gällt.
Nu var ej tid hos flickan att bo,
Löftet han gav om kärlek och tro;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Hurtigt på slätten,
Med bajonetten,
Snabb som en ren, han ilade ned;
Där, ibland fanor,
Flygande svanor,
Klingande spel, i blixtrande led,
Rak som en tall, han höjde sig opp,
Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Snart han marchera' -
Kom aldrig mera
Åter till hemmets brudliga tjäll.
När av min Modig
Vålnaden blodig
Svävar på västerns rodnande fjäll,
Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör:
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.
Kommentarer
Trackback
