Sammanfattning (Cellolektion, Orkester) 4, 6 september 2017
I veckans sammanfattning känner jag faktiskt att jag vill börja skriva om orkestern. Vet ni vad? Vi ska spela "Adiemus" i orkestern igen, vilket betyder att jag får lyssna vidare på den låten. Men det är kul, kul för att en del låtar är svårare och andra är lättare. Det här är en låt som är enklare - det blir väl som en vågskål, och resultatet blir jämnt på båda sidor? Jag får väll spela cello 1 den här gången för att göra det ännu roligare. Dessutom kanske vi får spela låten med ny kör och ja i Stadshuset. Så det är ganska bra ändå! Än så länge är "Alice in Wonderland" min favoritlåt. Jag känner väl att jag får öva en del från siffran 11, på alla trioler med andra ord. Hej hopp, men jag börjar inse att jag räknat lite fel tidigare och att det säkert går bra när jag kommer in som det ska vara. Och cellos soloställe är något att öva lite extra på. Sedan övade vi på att få till markeringarna vid åttondelarna i siffran 68 - det där med markeringar kommer jag säkert också försöka öva in mer. Fast jag tyckte till slut ändå att jag fick till det okej igår, i alla fall när vi spelade det i ett lägre tempo? Sedan kan man ju få till det snyggt också, men det är väl steg 2 tycker jag just nu. Vidare övning i "Suffolk Suite, 1 Prelude" är från takt 29, vilket vi övade många gånger igår. Räkna, räkna och räkna. I en takt är det 2+1 och i nästa 1+2 (alltså hela delen går i 3/4). Så jag tror på att lyssna in sig jättemycket och ha stora öron! Stråket ska också spela svagt i den del som jag pratar om, vilket väl gör det lite svårare? Det känns som att det jämt går långsamare bara för att det är svagare? Varför det? Men 3:an är min favoritdel fortfarande, trots att den går fort... Och man knappt hänger med. Det går ju fort, men om man tänker på att inte spela på ett stressigt sätt så går det bättre anar jag. Det är väl lite så när det går fort att det är lätt att det blir stressigt. Jag tycker att första melodistället är ganska enkelt, från takt 17 pratar om. Pizzen är välinte supersnygga, haha. Men vi låtsas inte om det. Jag tycker alltid att jag kommer fel på mina D (A-strängen) i takt 33. Sedan kommer det ett melodiställe vid takt 65 också, då cello har pizz på första tonen och i takt 67 också. Jag hinner aldrig med det, blää. Så där borde mitt främsta fokus ligga. I takt 75 så går musiken i 3/4 . Jag undrar om Doreen Carwithen gillar just det? Känns som att nästan alla stycken går i 3/4 just nu, alltså kommer man väl vara expert på det efter höstterminen. Vid den här nya delen står det Meno mosso, så vi kallar det så här med. Räkna 1+2 dessutom med markeringar. Jag gillar det här stycket och att spela på det här - vilket väl kommer göra övningen mycket enklare. "Allegro Appassionato". Så fort jag skrivit klart det här ska jag sätta mig ner och spela igenom stycket flera gånger (hm - möjligtvis orkesterövning först). Jag har kommit på att jag ju har en skiva till boken, superbravo att komma på det nu. Fast efter att ha lyssnat på skivversionen så har jag ändå andra delar som jag gillar bättre. Det som gör det enkelt att öva på är att många delar påminner om varandra, kanske med en oktav högre på ställe numer 2 tillexempel. Jag vill öva på slutet, takt 173-178 och så älskar jag ju slutet från takt 134. Framförallt att lyssna till, men visst gör det att jag råkar öva lite mer på det. Men det som är roligare är såklart enklare att öva på och få bättre. I takt 209-210 och 214 är det tre ackord. I det andra ackordet är det ett D, B och F. Jag blir alltid lika förvirrad på sista tonen, det ser ju ut som ett D... Så där får jag vara uppmärksam + att jag kan öva upp tempot lite, under helgen tänker jag mig. Jag tror ändå att jag kommer försöka öva med skivan en del, mest för skoj skull. Må bäst så hörs vi med mer musik resten av veckan!
Kommentarer
Trackback
