B. Marcello : Sonata No.1 in F Major
Tisdagseftermiddag men det känns som att dagen knappt börjat. Jag har övat, något som kändes som en ganska oproduktiv övning - samma stycke, men kände att jag behövde gå vidare, inte öva ihjäl mig på samma saker, lite så. Jag ska ta tag i att öva ordentligt när det känns bättre!
Efter en oklar natt med en del frustation övar skolsituation somnade jag nog inte förrän vid fyra. Minns att jag tänkte att nu är det morgon... Men den här eviga cirkusen med olika skolsituationer, det är ju något som funnits med de senaste åren, som jag nämnt mer eller mindre flera gånger här. Och det verkar aldrig ta slut känns det som, just nu. Avslutar den här deppiga delen med en önskning om att min vardag, också, bara kunde få funka bra någon gång.
Cellon - funkar i alla fall, skönt att något är som det brukar. Förutom lite halvdålig övning en del veckor, dagar. Som den här dagen slutar nog i en sådan sämre övningsdag. Men cellon funkar, varit där varje vecka - jag ser både på cellolektioner och orkestern som ett andrum, som förgyller vardagen och gör allt lite lättare att hantera. Nu är det höstlov (nästa vecka) och jag tänker gå in i övningen mer inför konserter nu. Vilket målet blir efter höstlovet, så brukar det väl vara. Nä, lite längre sammanfattning om allt och inget på torsdag.
Ja, ett stycke av Marcello, fortsätter följa mönstret att lyssna in mig ännu mer på kompositören. "Sonata No. 1 in F Major" får göra mig sällskap under en stund, då jag äntligen ska försöka slutföra några uppgifter som jag påbörjade igår. Jag vet - det känns bättre efteråt. Lyssna och njut av musiken! Ta hand om er, krama om varandra, och minns, det blir bättre även om en del stunder känns helt omöjliga för tillfället.
Kommentarer
Trackback
