Sammanfattning (Cellolektion, Orkester) 27, 29 november 2017
I måndags kändes det riktigt produktivt med cellolektion. Härlig känsla! Spelade bara igenom "Bourrée" från "Cello Suite No. 3 in C Major, BWV 1009" så det blev ingen Händel-övning. Lite skönt ändå, att lägga fokus på ett stycke.
Jobbade mest med andra delen, fraser och nyanser. Mer stråke vid några tillfällen, och ända till froschen i takt 46 till exempel. Fick också några förslag på nya stråk i frasen från upptakten till takt 41 fram till 45.
Jag har inte spelat igenom den första delen lika mycket, fast den egentligen är kul att spela. Måste bli bättre med att hålla åttondelarna jämna - tänk er från första två takterna redan. Lätt att jag råkar göra andra åttondelen för snabb, vilket låter konstigt såklart. Fick förslag till nya stråk här också, i frasen mellan upptakten till takt 17 fram till takt 20.
Så det var kul med lite nya stråkförslag, som jag tror att jag gillade dessutom. Ska försöka spela in mig och jobba ännu mer med stycket. Är fortfarande sugen på att ha stycket som uppspelningsmål i kyrkan vid något tillfälle. Åh, bach och kyrkoklang är väl bäst?
Tänker mig en kort sammanfattning av orkestern, då det kommer mer på redan på söndag!
Kan säga att det kändes väldigt nyttigt att jag övade igenom lite dagen innan. Uppvärmning blev det dock inget av innan lektionen.
"Adiemus" låter bra. Men jag vill vara mer uppmärksam på mina Fiss. De har en tendens att antingen bli för höga eller lite för låga. Det går ganska snabbt, i alla fall än hur vi spelade låten i våras. Hemma har jag säkert ett lägre tempo än hur vi splear det med orkestern. Får jobba med vidare med tempot, nästan göra det hela lite stressigt i övningen.
"En Stund på Jorden", kommer lätt fel, speciellt när jag inte har värmt upp bra innan. Tappade bort mig i slutet en av de sista gångerna vi spelade igenom låten. Segt, livet med att tappa bort sig. Juste, vi repade låten med sångerska också, så det var nyttigt och kul inför söndagens stora repitition.
"Fanfar till isdrottningens är", hinner vi spela flera gånger under övningarna, den är så kort. Måste mest repetera in bokstav A ordentligt. Mellan takt 15 och takt 16 så går det från ett E till ett G, vilka jag tar i fjärdeläget och andraläget. Kommer fel på G ibland. Jag vet, man skulle säkert kunna ta E från sträckt tredjeläge (G) också? Jag har inte testat riktigt, det får jag klara upp till nästa onsdag.
I "Bergatrollets Vaggvisa", pratar dirigenten ofta om att tempot troligtvis är lite för högt.
Så vi får se hur det det slutar, i alla fall en aning långsammare. Tänk er musik som vaggvisa, för det är det ju trots allt. Ska försöka öva mer på stråket i bokstav A, åttondelarna får gärna bli lite jämnare!
"Himlen Hänger Stjärnsvart" är så fin, längtar efter en inspelning på den här låten så ni får höra också.
"Nu tändas tusen juleljus", vill fokusera på uttryck, det är enkelt att göra med den här låten då jag inte har så många andra idéer för att utveckla. Men uttryck och nyanser! Jag vill såklart jobba med detta i alla låtar, men äsch, ni förstår vad jag menar.
"Suffolk Morris", tempo, tempo och tempo ända fram till den 12 december, ja - så kommer det se ut. Takterna som jag nämnt flera gånger vid det här laget, mellan 65-72 är det enda som går riktigt åt helvete. Vet att det alltid går åt helvete, därför är jag alltid halvmotiverad till att ens försöka. Så, det får väl gå dåligt på konserten om det nu skulle göra det säger jag nu istället för att konstatera det först nästa vecka.
Hörrni, rolig sammanfattning den här veckan med väldigt mycket cellolycka, då jag äntligen unnat mig både cellolektion och orkester.
Jag känner mig frustrerad. Framförallt över en "enkel" uppgift som jag inte riktigt lyckas hitta rätt uttryck för? Alla skrivna texter utvecklas till dikter och posei. Vackert, det med - men nej, inte alls i stil med uppgiften, egentligen. Får som förslag att "Svara bättre på frågorna eller svara bara på frågorna". Visst, jag ska verkligen försöka. Men bara tanken på att "bara svara på frågorna" gör mig frustrerad. Det känns så rakt på något sätt, rakt och tråkigt. Och jag kommer inte alls få in samma känsla eller uttryck då.
Eller få det färdiga resultatet att kännas som mitt.
Sedan läser jag om innehållet i texten gång på gång. Repeterar vad hela uppgiften går ut på än en gång.
Varför är det så svårt atta tala, prata? För allt som jag säger kommer låta så fel och konstigt, tycker jag. Vissa dagar blir det som att jag inte ens har någon röst. Utan rösten kan det kännas som om jag knappt existerar. Så osynlig när inget hörs. Man blir så maktlös utan rösten.
Blir ännu mer frustrerad när rösten inte kommer. Prata, prata, prata. Istället sitter jag kvar i en ovillig tystnad. Tystnaden blir ännu mer påtryckande, ju mer jag läser om hela tiden, och frustationen bara stiger.
Just idag tog det helt kol på mig. Tystnaden gjorde allt så maktlöst, mig så låg.
Sådär ser denna frustrerade känsla ut just nu. Ser framemot att få klart uppgiften, och jag ser den som rolig också vill jag bara säga. Förhoppningsvis lägger sig min frustation då.
En mening som jag jobbar med under den här processen kan säkert vara nyttig för flera, inte bara för mig: Skriv för att du tycker det är roligt, inte för att prestera.
Glad över helg snart i alla fall, herregud, frustationen kommer snart göra mig helt stressig så jag flyr ut ur klassrum igen, hehe. Så det blir nog bra med helg för min del!
Okej, nu har jag troligtvis stillat min frustrerade lilla fas för ett tag framöver hoppas jag.
Och den går över, så länge jag inte fortsätter "uppmuntra", vilket jag nog lyckas med ibland.
Vet ni varför jag ville dela den här delen? För att jag känner igen det från cellon också, de gångerna eller till och med perioderna då jag tycker att allt låter falskt och fel känns ungefär på samma sätt.
Nä, jag ska inte uppehålla er mer. Ny vecka nästa vecka, utan frustrerade tankegångar ja.
Så får ni ha det så bra, med grym musik under några dagar!
Kommentarer
Trackback
