Glädja och beröra en individ?
Förra veckan gick alltför fort. Det kan hända att jag tycker det för att övningen var sämre. En dålig övningsvecka eller en övningssvacka. Ärligt talat har jag nog lyssnat mer än spelat på styckena. Jag avslutade i alla fall veckan på bästa sätt med ett uppspel. Ett uppspel i en fint sammanhang. Det känns som att man kanske berör i alla fall en individ med spelet. I en betydelsefull stund. Mitt mål med spelet är ju alltid att glädja och beröra någon. Sedan hoppas jag framförallt att man lägger märke till hur mycket cellon betyder för mig! Jag spelade dessutom i kyrkoklang. Vilket jag dör lite för... Efteråt när folk kommer fram och tackar för musiken, säger att man hoppas att cellomusiken ska komma tillbaka. Då vill jag ju komma tillbaka redan dagen därpå. Att du säger något positivt gör ju mig peppad att fortsätta öva och bli ännu bättre. Okej, kan vi bara stanna kvar i den här känslan! (Även om jag mer än gärna hade velat skriva mer om hur dåligt jag har övat på orkesterlåtarna. Ångest) Nä, vi släpper det. Ny vecka, nya tag!
Kommentarer
Trackback
