För ambitiös, Falskt och nystart...

Ofta hör jag om folk som vill så mycket. En vilja. Jag vill att allt ska funka. Det vore väl omänskligt och det är väl också alldeles för överambitiöst att allt måste funka, hela tiden. I så fall är jag väll för ambitiös. För jag vill att allt ska funka och jag vill så mycket. Hm, jag är inte den enda, jag vet. När det känns som att alla falska toner kommer efter varandra, det känns som att allt låter fel i varje stycke, låt. Och det låter aldrig bra i mina öron just nu. Medan det i lyssnarens, betraktarens öron/ögon kan låta fint. Samma med fotografin, jag kanske inte gillar en bild men du gillar min bild. Och de där riktigt bästa bilderna/spelet kommer inte hela tiden - men ta vara och för fram de stunderna i ljuset. Jag är dålig på det. Jag vet att det kan vara mycket enklare att hitta dåliga saker, negativitet, alla falska toner. Söker vi efter det? Så finner v nog inte annat, i alla fall sällan. Jag tänker skriva att jag tycker att det kan vara enklare , fast det kändes fel. Mina dagar den här veckan har varit dåliga. För en vecka sedan skrev jag om att starta från noll. Jag tar ett djupt andetag medan jag skriver. Andas, andas och andas. Börjar om från början, siffran noll. Tar ett steg i taget uppför trappan. Eller det kan lika gärna ha varit så att jag trappsteget som jag är på väg uppför är extra långt. Det kanske är enkelt som att bara ta ett större steg? Imorgon ska jag sätta mig ner och spela, öva. Jag älskar att uttrycka mig så här, genom musiken och genom cellon. Mitt liv, cellon, och jag vet ärligt talat inte hur jag skulle överleva en dag utan detta. Yo Yo Ma pratar om passionerat (någonting) om ett stycke. Jag vill glänsa, växa, utvecklas och spela kanske passionerat. Framförallt utvecklas. Fast vi utvecklas trots allt för varje dag, trots sämre dagar, falskhet. Jag vet att det om en vecka är mindre en vecka kvar till nästa konsert, - och om jag känner mig själv rätt lär jag väl nämna något om det. Knappt övat, ångest. Men det går bäst, jag vet. Det går alltid som bäst på konserter. Jag orkar inte ta tag i "Hanna övar" den här veckan eller sammanfattning. Det kanske skulle låta lite för depp och negativt, sanningen. Nämen fredag igen imorgon och en nystart (igen) - någon gång måste vara den riktiga omstarten. Jag älskar att jag varje dag försöker gå in med den här inställningen, även om den misslyckats. Så är det väl i längden en förändring. Kör pepp från och med fredag. Snart måndag och cellolektion igen, längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0