Berg att bestiga och ta sig ned från...
För några dagar skrev jag om att vi har dalar och toppar. Berg att bestiga och ta sig ned från. Det låter enklare att sig ned, eller hur? Ute blir det ljusare och ljusare. Det är så härligt! Visst är det nu det ska gå bättre och bättre? Jag har en energi, i form funderingar som måste sättas ord på. Ibland är det svårt att sätta ord på, ofta tycker jag. Jag vill ut och cykla och göra av med den här energin. Jag vill i alla fall försöka få ner funderingar. Skalorna i "Tarantella". Speciellt skalan på näst sista raden. Till en början känns den ganska bra, speciellt (hehe) när jag får till karaktären som jag vill. Sedan kommer de höga tumläget , A, blablabla, fram till D (tror jag). Det känns som att det låter olika varje gång? Frustation! Det slutar alltid med att jag spelar det om och om igen. Eller så kan jag också känna att jag inte vill spela det om och om igen, just för att det känns som att blir fel och falskt hela tiden. Dock tror jag nog egentligen att det blir rätt en del av gångerna, åtminstone. På sista raden har vi något som börjar på B, 3 -2 1 . Samma, då och då låter det säkert rätt. Medan det många gånger låter helt galet. Rad 3, takt 22. Först och främst är det en båge, (se Hanna övar). I slutet vid 2 och 4 - (Fiss och något kan det kanske vara). De två sista tonerna förstör i alla fall hela uppgången jämt. Låter det bra eller inte? Något som alla ställen har gemensamt är OSÄKERHET. Sidan två, åh den här delen gillar jag att lyssna på. Sådär lugn som jag är som person, haha. Jag tycker att alla B, som i sista takten på första raden blir till C. För låga, för höga, blä. På rad 5 tycker jag jämt att halvläget aldrig blir bra. Rad 6: Fiss, A, G? Märker ni också det, det här är jättebra övning för mig. Öva på toner med Hanna... Man kan spela det 1, 3, 2. Tror jag att det stod för det strök jag. Istället skrev jag 3, 0, 4. Kanske inte lika snyggt, det kan jag hålla med om. Dessutom låter det nog inte som att det är en båge alltid då? Men, det är mycket enklare. Gå den enkla vägen, fuska. Här kommer också den här frustationen tillbaka. Vänner, ovänner - ta aldrig en väg som ser enklare ut. För jag vet att 1, 3, 2 också kan bli grymt om jag orkade öva på det. För det är helt okej att det blir fel om du väljer den vägen... Jag vill ha 1, 3, 2 !Men den där frustationen över att allt låter sämst göra att jag tar enklare vägar för tillfället. I Vivaldi är det mest tenorklav. Jag kan sitta och spela det om och om igen när jag tycker att det aldrig låter bra. Sedan tycker jag faktiskt också att det mesta har blivit bättre. Rättare sagt, det gör jag med allt som inte funkar nu. Just nu tycker jag inte att det låter bra, någonstans, knappast. Sedan när man får en kommentar som övervinner alla falska toner, "I love your playing" så låter det möjligtvis bättre. Åh, så mycket. Så blandade funderingar, tankar. Jag älskar alltid det här, trots all frustation när inget funkar. Trots att det mest kan låta SÄMST och FALSKT hela tiden. Men det är mitt liv, luft. Och sanningen är väl att stunderna som att spela "Låt till far" i kyrkoklang vinner över allt. Ja, jag mår sådär. Dåligt. Och, ja, jag vill mest öva hela tiden. Tro mig, allt bli bättre genom att spela om och om igen. Lärdom: Lägg bara inte för mycket tid på allt det sämre... Jag lyssnar så mycket på "Songs from the Arch of Life..," Kathryn Stott och Yo Yo Ma som diskuterar stycken. Finns på Spotify! Snart kan jag hela listan utantill. Otroligt lugnande och berörande och lyssna till. Tips! - får mig att må bäst just nu.
Kommentarer
Trackback
