Terminssammanfattning - Vårterminen 2017
Jag vill börja med att skriva att jag vet att jag kan bli lite låg i slutet av terminerna. Vilket jag kanske blev i år. Å andra sidan vill jag också säga att jag verkligen vill utvecklas, att kunna se och höra allt som faktiskt låter bra! För några veckor sedan skrev jag så här: Skjut mig, så kanske jag återuppstår som bättre. Skjut mig, tack. Bygger upp höga murar som jag sedan måste klättra över. Ställer fööör höga krav på mig själv. Vill att allt ska låta perfekt hela tiden, eller nästintill hela tiden. Veeet att det inte går att spela rent hela tiden. Och det här med prestationer. Det låter inte alltid braaa. Även om JAG vill det. Hur svårt är det att förstå, jobba in? Sedan skrev jag något om sociala sammanhang. Att jag inte klarar av det, för att jag lätt blir stressad i det. Jag har orkestern, jag klarar knappt av det förutom när vi spelar. För jag kan de där spelkoderna, men inte koderna för allt det sociala. Efter de senaste lektionerna där i slutet av terminen kände jag mig just stressad på något sätt, över det sociala alltså. Inte på samma sätt som i skolan, men är det något jag gör - så är det att undvika den stressen. Vilket väl egentligen är helt fel väg att gå, jag vet. Så som det blev då, att vara så stressad så att lärarna säger att du skakar. Blää, jag vill inte skriva om det här nu. Men jag önskade i alla fall enskild lektion till hösten, faaast vi får se hur det blir. Bara i en termin kanske, jag känner att jag skulle behöva det. Som avslutning på den här delen vill jag skriva att jag jobbar med att försöka tänka lite positivare. Jag vet ju att det oftast låter bra, när jag tycker att det låter fel. Det är viktigt att se och höra allt bra, och jag vill verkligen utveckla det mer under hösten. Nog om det här lägre, nu till något roligare. Jag tycker att jag lyckas utveckla min övning just nu. Eller att jag oftast lyckas lägga upp den bättre och ha bra rutiner. Om jag inte skulle öva vet jag att jag inte skulle vara lika bra i alla fall. Det är väl olika från person till person hur mycket som man behöver öva? Jag hoppas och vill verkligen hålla igång den känslan under hösten också. En bra övning ger ju kanske större resultat oftare? Eller någonting sådant där tänkte jag precis... I höst börjar jag troligtvis skolan också, men jag ska ändå försöka utveckla den här delen. Ärligt talat tror jag inte att jag skrivit något liknande innan, alltså det här med övningen. Det kan tolkas som en stor utveckling! Sammanfattning: Jag skulle ändå säga att inte riktigt vet om jag känner av att jag har utvecklats. Jag skrev säkert samma sak i julas. Men jag vet också att jag någonstans utvecklas hela tiden, mer eller mindre. Därför tänker jag bära med mig det hela sommaren och in i hösten. Ibland märker man helt enkelt inte av det lika mycket? Något av det allra bästa med cellon är att sitta hemma i mitt rum och öva. Och det är precis vad jag tänker göra hela lovet. Planen annars är att jag hoppas att det blir skördemarknad i år igen. Jag gillar att ha ett eller flera mål med min övning, hehe. Vad vore egentligen övningen utan att öva inför något? Men jag lär skriva mer om det senare. Glöm inte att höra allt som låter bra, vi gör det tillsammans. Nu ser vi fram emot ett långt sommarlov, med dubbelt så mycket övning? Kram så hörs vi, med ett celloliv-lov som verkar ganska lovande!
Kommentarer
Trackback
