Sibelius Romance Opus 24 no. 9
Efter en lång snabbpromenad så är det skönt att komma hem och sätta sig här och lyssna på musik. Jag har lyssnat om och om igen nu på "Romance Opus 24 no. 9" av Sibelius. Haha, jag tänker förresten jämt på "Finlandia" när jag hör Sibelius. När man inte är på styckets nivå är det väl inte att hurra att spela något sådant. Men utmaningar är roliga och viktiga! Jag övar under veckan på "Romance" av Squire, men idag hör vi alltså Sibelius - jag undrar en sak, eller jag har en funderingar. Hur hör vi egentligen att det är en "Romance"? På vilket sätt är det "Romance"? Låter det romantiskt och hur låter i sådana fall något romantiskt? Och olika kompositörer, olika typer av "Romance", alltså, romanserna kanske är åt ett sorgligt håll med Sibelius och ett glatt tillsammans med Squire? Vad tror ni och hur tänker? Har ni några svar och diskussioner att ge? Nu när jag lyssnat på detta stycke om och om igen fastnar jag hela tiden för pianodelen vid 2:3 och flöjtmelodin vid 2:56 är vacker också. Jag gillar nog egentligen hela slutet från 2:56 eller bara de sista sekunderna berörde mig!
Kommentarer
Trackback
