Ute blåser sommarvind, Alice Tegnér - Cello, Dragspel
Åååh jag smälter för pojken som stod bredvid under hela "Ute blåser sommarvind". Han tittade nyfiket på noterna. Sedan stod han och lyssnade. Jag trodde att jag skulle spela så att jag stötte till honom, men han stod ju på tryggt avstånd. Om jag hade tittat upp på honom kanske han hade blivit rädd, backat undan. Fast, hehe - hur farliga kan egentligen cellister vara Hanna? Så jag lät killen stå där, först efteråt log jag glatt mot honom. Han som till och med applåderade tillsammans med alla andra. Sådana här små stunder bär jag med mig i min utveckling! Det här kan jag leva länge med. Och kanske är det också dessa upplevelser som gör mig peppad på att fortsätta alltid. Någonting som jag aldrig skulle ha upplevt utan cellon!
Kommentarer
Trackback
