Willem DeFesch - Cello Sonata no. 1, Minuetto, Opera Ottava on baroque cello
Willem DeFesch, Ebba spelade ett stycke av honom för ett tag sedan. Jag skrev idag till en vän att jag gillar barockmusik. Jag drömmer om att pröva spela barockcello någon gång. Fast vissa drömmar är väl bra att bara drömma om? Barockmusiken låter oftast så improviserat, och inte som att man läser från noter. Jag känner ju själv så när jag spelar, att jag får till en ton, en känsla bättre när jag börjar kunna något utantill. Kom ihåg det! Ofta fastnar jag för barockmusik när jag sitter här och letar upp musik. Fast, våran diskussion började med att vi pratade om dur och moll. Eller ja, att "La La Land"-soundtracket är så sorgligt. Dööör. Så mycket moll? Kom fram till att jag nästan fastnar för musk som går i moll. Eller det finns väl en hel del dur i min musiksmak också. Är man depp som person när man oftast fastnar för musiken som går i moll? Eller är helt enkelt sanningen att moll-musiken är så mycket bättre? Sedan tänkte jag på att barockmusiken går i dur oftare. Jag vet inte riktigt, jag har kanske liite fel? Den diskussionen kan göras väldigt mycket längre. I min utveckling, och i mina framsteg bär jag i alla fall med mig den här improvisationen, och känslan som jag nämnde. För mig är den viktig och jag vet att med den så blir det mycket bättre!
Kommentarer
Trackback
