Johann Sebastian Bach - Cello Suite No. 1 - Minuet II
Igår kväll fastnade jag i celloövningen. I det här sammanhanget är nog fastnade helt fel ordval. Jag älskar att "fastna" i celloövningen. På det där sättet att tiden inte finns längre. Om jag bodde själv skulle jag nog bli en nattuggla som satt och spelade halva nätterna, minst. Kanske inte världsbäst övningsstil, men ändå mysigt! Nu sitter jag här och lyssnar om och om igen på "Menuet 2" från "Cello Suite No. 1" som jag har övat på under veckan, riktigt intensivt från i fredags. Förra måndagen när jag spelade igenom stycket var det så krångligt med stråket, haha - men nu kan jag i alla fall spela det flytande och jag är nöjd med utvecklingen på en vecka. Jag skulle vilja spela "Menuet 2" i en kyrkas klang. Kan ni föreställa er det? Hemma har vi pratat lite om takt 2. Jag vill ha det, hm, lite som en avfrasering bara, medan andra menar på att man ska få vila i det, tillexempel med ett andetag mellan D:et och A.et. Ni hör det vid 0:09-0:10 ! Även ett andetag mellan takt 4 och 5, jag ska försöka förmedla det bättre i "Hanna övar". I musiken vi hör här gillar jag hur flödigt det är och låter, dock kanske jag själv tycker att det går en aning för fort. Jag vill absolut ha det flödigt osv när jag spelar men inte för fort? Ja, det är kul och intressant hur olika vi alla kan tolka musiken, det är något utav det bästa med det här språket.
Kommentarer
Trackback
