Sammanfattning (Cellolektion, Orkester) - 25, 27 april 2016
Jag är väldigt nöjd efter i måndags! Kände mig hyfsat säker ändå på "Aria di Chiesa". Det enda i det stycket är väl typ synkoperna (siffran 2) och A Tempo delarna, så där ligger fokus övning. I veckans "Hanna övar" pratar jag dock mer m "annorlunda ställen" eller ställen som "sticker ut" från den annars rätt så lika melodin. Att jag, i alla fall hur jag tänker mig att det ska låta, vill få fram de ställena. Förstår ni hur jag menar? Se gärna "Hanna övar" och tänk på det. Håller ni med mig? Det var också andra repet inför 8 maj och jag måste säga att jag kände mig säkrare på låtarna den här veckan. Visste hur det lät och hängde med rätt så bra - fick en sådan där härlig konsertkänsla när jag spelade ut, som jag gör precis när jag övar hemma. Det händer inte alltid att jag känner så förutom på konserter, så ni kan ju förstå varför jag är nöjd då kanske? Nöjd? Väldigt nöjd! Hade även trummor och bas med den här veckan och nästa vecka tror jag att även fiolerna skulle vara med. Jag har tagit upp övningsställen i "Hanna övar" och då tänker jag på arcodelen just nu i "Gonna love ya". Pizzicatodelen (rytmen) känner jag mig mer säker på när jag hör hur det ska låta, fiolerna har samma sak där, så jag tror att det blir enklare där. I "Set fire to the rain" vill jag mest fokusera på att öva på refrängen. Bryggan känns ändå helt okej har jag insett! I onsdags spelade vi igenom tre av orkesterlåtarna. Innan pausen spelade vi bara på "The lord of the Rings". Fortsatt övning: takt 22. Har jag inte skrivit det de senaste veckorna? Alltså det handlar nog mer om att spela rätt, det vill säga inte helt galet falskt. Få in tonerna helt enkelt för jag tycker att jag hänger med rätt så bra annars nu i den delen. Jag tänkte också på det här jag skrev förra veckan om att jag tappat bort mig i rytmen i sista takterna: Då pratar jag om takt 103-105. Jag tror att jag spelar med båge fast det kanske inte ska vara med båge. Kan det vara så, kanske? Får testa nästa gång och se om jag hänger med bättre. och "Erinnerung an Zirkus Renz". Jag hänger med i hoppen i stycket nu kan jag glatt säga! Känner mig även rätt så säker på reprisdelen/melodin. I orkestern så har vi övat en del på rytmen, tempot som är i hela stycket hos cellos, även fioler har det. Få det stadigare typ. Här skulle jag också säga "Åh", som jag pratade om i "Hanna övar" eller helt enkelt som ett andetag mellan varje ton. Tänk också att detta ska gå rätt så fort! Det är ju superenkelt att spela det, sen kan man också utveckla det såklart, få ett uttryck kanske. Förstår ni hur jag menar? Sist så har jag "Persischer Marsch". Framförallt övergången mellan pizzicato och arco i takt 17. Hänger heller inte riktigt med i takt 25 så missar alltid takt 31. Melodin i takt 48, spelade vi om och om igen i onsdags. Att det ska låta mer "spetsigt" tror jag. Inte så smetigt i alla fall, utan mer som om en trumpetare skulle spela det. Jo förresten en ny sak här också, sista tonen, alltså allra sista tonen i hela låten kan spelas med en 1:a, ingen fri sträng helt enkelt. Som det sista jag har att säga så ska jag säga såhär. I måndags var jag jättenöjd, mer nöjd än på länge. Onsdagen däremot, orkestern. Det enda jag saknar just nu är just den där konsertkänslan som jag fick i måndags. För då, då skulle jag vara jävligt nöjd. Det är liksom då det inte kan bli så mycket bättre. Tänk er som en spärr, förstår ni hur jag menar då? I vissa situationer kan man få som en spärr, något som sätter stopp i den här situationen. När jag sitter hemma och övar och spelar ut så kan jag känna mig så bra. Jag är bra på det här, jag kan. Jag kan känna på precis samma sätt väldigt ofta nu på konserter. Jag är inte ens glad och stolt längre över att jag gör det, för jag vet. Jag vet att jag kan. Men så, den här spärren igen... Det är så frustrerande att veta att jag egentligen faktiskt kan, att kunna man att ändå inte kunna. Nästa vecka är det ingen orkester och det tar sig lite extra hårt med den tanken. Det är alltså lite blandade känslor den här veckan. Jag är nöjd efter i måndags men besviken efter onsdags. Eller herregud, besviken? Gud, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här. Besvikelse speglar sig väldigt mycket på resten av veckan. Efter i onsdags har jag levt med att "Ett leende kan dölja mycket". Vem har inte hört det uttrycket? Ett svar "Det är bra", kan dölja just det. Cellon är hela mitt liv, jag andas genom cellon. Jag skulle aldrig klara mig utan cellon - den glädjen och den styrkan. Men de här dalarna neråt hör också till. Nu ska jag ta en cykeltur i solskenen, det, det är en helt annan energi det.
Kommentarer
Trackback
