#jävlanegaativaunge - vecka
Det kommer och attackerar. Attack. Jag tänkte skriva att det kommer som ett monster och attackerar, men det kändes lite överdrivet. Eller, jag vet inte riktigt. Gräver sig in rätt så djupt. Och så är jag fast i klistret. Det är jävligt tungt att gå och bära på hela veckan. Jävligt tungt. Besvikelsen är jävligt tung. Jag kände av den redan förra veckan och så slog det till nu. Varför just nu? Jag vet inte. Jag skulle vilja rusa omkring i mörkret i skogen till jag tröttnar och bara sätter mig ner/lägger mig ner. USCH. BESVIKELSE. #JÄVLANEGATIVAUNGE . Kände det som att jag var där och såg något framför mig men hjärnan var någon helt annan stans, typ i Japan, fast jag då är Sverige. Hallå, hur hänger det ihop? Läbbigt var det. Det har hänt tidigare men det var länge sedan nu. Jag har tänkt rätt så mycket på en låt. Nämnde jag det tidigare? Just en mening i låten, den här. "Monday left me broken". Min hjärna gör automatiskt om meningen till besvikelse-veckor, måndagar i det här fallet och därifrån kommer jag in på negativitet och #jävlanegativaunge igen. Det kanske är därför som jag lyssnar på låten om och om igen vilket är ett minus med låten kanske, ja alltså att jag relaterar till besvikelsen där. Det kanske var en kick den här gången? Samtidigt som jag vill släppa hela världen. "Hej Hanna!", "Nej men snälla du, gå inte rakt ut i gatan du" BESVIKELSE och NEGATIVITETEN får mig att vilja springa rakt ut i gatan - det är en stor gata vid min skola, där det kör många bilar varje morgon = drömläge = Hanna är jävligt negativ och så vidare. Sally (cellon) jag älskar dig men jag hatar dig också. DU ÄR MITT LIV OCH DET TAR KOL PÅ MIG I VISSA STUNDER. Att du är mitt liv innebär att för mycket negativitet blir till överdrivet negativa tankar vissa gånger. Du kom in och det är du som får avsluta hela livet också, varken om det är en av negativitet eller glädje. Sorry, men den här veckan är jag väldigt #jävlanegativaunge och så. Spelar på och fokuserar på nu och inte då. Hoppas på sista veckan innan lovet. Men ibland är jag jävligt osäker på mig själv - det är så allt börjar friendos. Bilden i morse i skolan gick redan då åt helvete den här veckan. Föreställer man sig något och tänker på något, så blir det så också. Men jag fick en bra start på dagen med att fotografera frosten. Nu ska jag fortsätta snora och hoppas på att jag kommer igenom hela veckan. Jag håller nog på att bli förkyld och så är jag jävligt negativ och nedstämd just nu om ni inte redan förstått det.
Kommentarer
Trackback
