Sammanfattning, Kammarkonsert - 5 maj 2015
Åh så härligt det var att spela igen, ska jag säga först. När jag spelade under valborg gick det inget vidare alls. Det blåste, jag kom av mig för att cellon gled neråt och bekymmer. Men igår, det var härligt att vara nöjd i helheten igen! Spelade endast "Allemande". Låten blev så mycket större på något sätt i kyrkan. Fylligare och större ljud. Fantastiskt! Tänkte mycket på det i efterhand. Som man lyssnar in sig på varandra när man spelar tvåstämmigt ändå. Coolt är det ju dessutom. Jag menar på så sätt att man kan få ihop det till något grymt med två stämmor. Utan den ena stämman finns ju inte "melodin" i det hela där på samma sätt, skulle jag nog säga. Igår tappade jag en ton på slutet. Lite panik. Så möjligtvis att jag blev lite stressad då. Kanske stressade på en aning i de snabbare delarna också. Men ja. Åh nöjd det är jag i helheten faktiskt!!
Kommentarer
Trackback
