Ode to Joy, Symphony No 9, Beethoven - Cello
Vi börjar med det lite sämre i videon. Jag tycker att det låter lite gnissligt vid något tillfälle. När jag ser den här startbilden här, så tycker jag också att fingret är lite för "lutande". Eller? Nu var jag nog väldigt petig. Videon har fått 2 likes. Jag var tvungen att nämna det! För mig är 2 likes ändå "mycket", när jag är så negativ om allt. För visst måste det vara ok om några faktiskt gillar det? Superkul!
Imorgon är det söndag. Jag har inte varit särskilt "aktiv" med cellon den här veckan. Tänkt att jag vill öva, eller bara sitta ner en stund. Men, det har inte blivit av så mycket. Förkylning får bli något att skylla på. Jag gillar ju inte ens att skylla på saker. Förresten, något jag märkt när jag väl suttit ned och övat är tremolot i Star Wars. Jag spänner mig i armen vid dem. Vilket blir rätt så jobbigt. Jag minns att i en av låtarna under 2014 års Höstlovsorkestern så hade vi flera tremolon på rad. Det var nog i Finlandia. Jag försökte, när jag övade innan Höstlovsorkestern, och testade lite under repetitionerna. Men tillslut kände jag att det faktiskt inte funkade. Jag var spänd/blir spänd i armen, och att då sitta och göra flera sådana. Nej, det funkar verkligen inte i längden. Inte när du är så spänd. Jag tror att jag ärligt talat är rätt så spänd i mina axlar. Varför, det vet jag inte. I en av de första kurserna som jag var med i, och även första gången i STORK, så gjorde vi faktiskt någon uppvärmning. Annars är jag nog rätt så dålig på att göra det. Tänk er en linje. Alla människor har en linje. Linjen ändras efter humör. Typiskt sådana här veckor som jag varit besviken har det farit nedåt. Sedan måste du bygga upp det från noll igen. Så går det upp och ned. Vissa kapitel av berättelsen är bättre, andra sämre. Ja, jag beskrev något med den beskrivningen tidigare i veckan också. Men visst var den faktiskt rätt så bra? Jag måste nog säga att min linje sjunker nu, efter att ha varit uppe och lekt bland molnen ett tag.
Kommentarer
Trackback
