Nocturno - Oliver Dragojevic, Stjepan Hauser
En sak som slog mig här, förutom att det är väldigt vackert. Varför låter cellisten strået vara kvar löst. För mig är det rätt så störande, speciellt om det är så mycket. Men det kanske ser mer proffsigt ut. "Hej här sitter jag". "Jag har tagit i för fulla krafter" För visst måste man ha spelat ut väldigt mycket om det ser ut så? Så skulle i alla fall jag lätt kunna tänka. För mig känns det dock som en undanflykt. Vackert är det hela i vilket fall som helst!
Kommentarer
Trackback
