Svetlanov Symphony Orchestra

Jag har den här låten på någon skiva också. Gud. Jag tycker alltid att den känns så sorglig. Jag lovar er. Jag har svårt för att gråta om jag gör illa mig, eller om jag hör något som jag tycker är fantastiskt vackert. Men jag kan "gråta inombords" om ni förstår vad jag menar. Jag kanske bara inte visar allt. Det här är ett jättebra e x också. När jag är besviken. Man ser det inte på mig. Jag går och bär på det. Man får fråga istället så säger jag ärligt.  Jag tror på att man måste fråga oftare. Det är just därför den här platsen är så bra i sådana lägen. Jag säger allt.  Som jag beskrev besvikelsen en gång, att bära på en sten, då tror jag bara att man mår sämre och sämre. Men vänner. Fråga och få svar.  Det hjälper alla. Man mår inte bra av att gå och bära på något, det är något jag lärt mig av besvikelsen. Är ni som jag att ni går och bär på saker inombords? Vi kan fråga varandra. Pröva. Nej men. Jag ville egentligen bara skriva att till den här musiken så gråter jag, inombords.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0