Sammanfattning (Cellolektion, Orkester) - 29, 30 september
Det känns både bra och dåligt. En extra vecka för övning, vilket är bra men däremot kanske man är lite trött då vecka 42 och tappat lite. Precis som om det vore lov, vilket det på sätt och vis blir. Veckan innan barnkulturveckan då.
På lektionen i måndags fick jag hela The Swan. Den låten måste jag säga är rätt så skön att få en extra vecka med ändå. Det krångliga är att komma upp över fjärde läget men annars och något speciellt läge runt fjärde läget i någon takt. Jag har inte noterna här så det är lite svårt att säga det rätt ut vilken takt det är. Men kortfattat, det är lite jobb med den låten. På orkestern igår kände jag mig faktiskt väldigt säker. Eller jag kände mig säkrare än förre veckan låtarna. Det var skönt att vara säker innan barnkulturveckan. Jag kopierar lite från gilla sidan som jag skrev efter orkestern igår. "Vi fortsatte på en låt, (Mozart, Eine Kleine) tidigare har vi bara spelat början. Jag fick höra av min cellolärare att det hördes att jag fortsatt där (övat vidare med finare ord) Då jag ofta brukar öva vidare på låtar så var det inte en ny mening. Just idag kändes det lite extra. Alltså. Man blir så glad av att höra något sådant ändå. En liten mening, ett par ord blir till en hel värld. Något litet kan bli något så stort." Kulturskolan Stockholm borde få fler applåder än vad de får. Tänk att skrev för någon vecka sedan att Kulturskolan är så bra på att se. Gud vad jag är tacksam över att Kulturskolan finns.
Vänner! Vi är inne i en ny månad? Redan? Jag kan slå vad om att oktober flyger iväg lika fort som september försvunnit iväg. Vart tar tiden vägen? Men jag ler. Snart Höstlovsorkestern. Och ni vet väl att det händer något mer spännande, bara inom de närmsta dagarna. Pröva gissa.
Kommentarer
Trackback
