Sammanfattning (Cellolektion, orkester) - 3, 4 november
Är fortsatt trött. Trötta Hanna och nöjda, glada, på topp Hanna går inte ihop. Det funkar inte. Det känns inte bra att vara så trött. Antingen så har jag slitit ut mig helt eller så är det bara en tid då jag är trött. Samtidigt vill jag bara helt sluta ut mig. Måste komma ut på en cykeltur nu innan snön faller. Då får jag slita ut mig när jag går genom snön lika hög som skorna. Men jag ser framemot att pulsa fram genom vinterlandskapet då snön dalar ner över mig och smälter p...å jackan. Om jag skulle utveckla ordet trött? Seg. Orken är borta och jag har ingen energi alls. Tro inte att jag säger att jag är onöjd med vad jag spelat den här veckan! På cellon i måndags fick jag två nya spännande låtar "Låt till far" och "Swan Lake". Vi fick två nya låtar på orkestern, Julen är här och Solemn March och det var enkelt. Julen är här spelade vi ju förra året också. Minns ni? Nu över jag dock på cello 1. Hm. Jag tror att jag trivs bäst i andra stämman. Men jag ska inte säga något förrän vi haft konserten. De andra låtarna känns bra. Jag tror att det kommer små, små utvecklingar på låtarna nu. Knappt så att det märks. Jag kommer märka helheten vid konserterna. Jag kände vid något tillfälle att det var som att jag satt där men samtidigt var någon helt annan stans. Såg allt men hörde inget. Läskigt. Men jag säger däremot att jag trött. Sådär trött som inte Hanna brukar vara. Sådär trött så att jag blir onöjd med varenda sak jag gör - Onöjd med både spelande och annat smågrejs. Tycker att allt låter fel? Men ååh. Hallå? Allt låter fel! Jag tror att man måste fråga sig ibland vem man är. Om någon skulle fråga vem jag var nu så skulle jag svara, trötta, negativa, nedstämda Hanna. Om någon frågade hur jag mådde hade jag svarat trött. Eller så hade jag bara enkelt svara "Läs www.celloliv.blogg.se !". Något jag lärt mig är att ett leende inte alltid stämmer. Om du säger att du mår super så kan du mena motsatsen. Kära läsare. Fråga vänner, barn, barnbarn, farmor, farfar, mormor, grannen. Fråga personer du träffar hur de mår. Eller. Läs helt enkelt bloggen. Positiva Hanna är som bortblåst. Jag vet att jag skrivet negativt och jag tänker ärligt talat inte sitta och be om ursäkt för det. Jag säger det att jag är negativ. Okej. Sorry. Men jag är helt nere för tillfället.
Kommentarer
Trackback
