Med små inlslag av glädje
När jag gick från tunnelbanan till skolan på morgon idag så ville jag i stort sett bara lägga mig ner och sova. Så har jag känt hela dagen. Jag har verkligen varit så trött hela dagen. Det är inget vidare kul att vara så trött så att man bara vill lägga sig ner. Jag hoppas verkligen att det bara var tillfälligt och att det inte håller i sig. Jag tror att hur man mår gör mycket i hur nöjd man blir t e x med ett prov. Det hör liksom ihop. Det känner jag av nu. Förstår ni vad jag menar? Men jag ska inte sitta ner och skriva tiotusen ord om det. Att vara positiv mitt i allt förlänger livet. Jag hoppas på en lite piggare Hanna imorgon kort sagt. Annars så spelar jag på. Jag fick en spännande låt som vi får höra mer på senare i veckan. Mer om det i sammanfattningen på onsdag! Vet ni vad? En väldigt rolig sak. När jag var inne i stan här om dagen så hittade jag på Kulturhusets Bibliotek några notböcker. Så nu under november testar jag lite smått på nya låtar. Spännande att leka med när den tiden ges. Det kryper liksom in i stacken emellan allt. Vänner! På fredag nästa vecka är det en konsert som alla som var med i Höstlovsorkestern kan få fribiljetter till. Hur bra låter inte det? Här har ni en länk till denna konsert http://www.musikaliska.com/events/omodernt-kammarorkester-2/ Så nu har jag något att se framemot. Jag tror att man behöver dessa saker att se framemot för att kunna kämpa. Jag kämpar på ett helt annat sätt när jag vet att det, ja nu som e x är konsert den 1 december. Då vet jag ju att jag måste klara av varje dag. Inget blir ju bättre av att jag ligger hemma och dör av längtan till dess? Jag har sådan korta små mål som det ser ut just nu. Varje vecka måste klaras av. Tiden går inte fortare av att ligga hemma? Tiden flyger iväg om jag verkligen kämpar på i veckorna. Och pang och bom så är måndagen och tisdagen där. Idag kan jag också säga att cellon ger mig sådan styrka varje vecka. Vad skulle jag vara utan den styrkan? En liten svag en på våran jord? Jo, jag skulle vara jävligt svag utan cellon. Sedan är det en annan sak med allt jag skriver hela tiden att cellon är mitt liv, mitt hjärta, att jag andas genom cellon. På det sättet hade jag också varit svag, men nu ville jag inte komma in på det spåret idag. Okej. Jag är nöjd och glad men i vissa stunder vill jag bara skrika ut dessa ord så att någon förstår. Stå och skrika mig hes för att få folk att kolla hitåt. Hallå. Cellon är mitt liv. Hanna finns inte utan cellon. Sådana dagar som idag.
Kommentarer
Trackback
