Sammanfattning // Stråkavslutning, 3 juni 2014
Spelade sju låtar. som jag spelade ut på, och som jag är nöjd med.
Fast. Jag skulle kunnat få sommarlov från cellon med ett lite större leende på läpparna. På låtarna med Vilt/Uppstråk så kunde jag spela ut, och jag måste säga det att jag var så nära på att ge lite till, men sen bara "Usch, nej"... Jag tror ni vet vad jag menar med "ge lite till". Låtarna med orkestern har ju varit mina favoriter hela tiden för att just dem har gått bäst. Däremot tycker jag inte dessa låtar gick bäst i tisdags. Satt för nära en violinisten, och jag kände det från första låten. Violinisten flyttade sig först lite och det funkade faktiskt förutom att jag var lite begränsad, kunde inte spela ut riktigt alltså. Men sen på "Viva La VIda" så fick jag violinistens stråke i huvudet flera gånger, någon gång försökte jag ducka, men efter 3/4 gången kände jag bara att det inte gick. Man kan faktiskt inte spela när man får en stråke i huvudet hela tiden! Så då flyttade jag på mig lite, vilket då gjorde att jag missade en del takter. Hoppade ju så snyggt in sen! Skulle kunnat vara nöjdare där, men får försöka nöja mig med det jag spelade i låten + den där snygga inhoppningen. Försöka. På "My heart will go on" så stod en violinist helt för nära mig så då kunde jag inte heller spela ut riktigt, och så tog violinisten ner sin fiol så den donga i min stråke, men det är rätt så fjuttigt. Nej men, jag ska egentligen klaga så mycket på "My heart will go on", utan den var bättre än "Viva La Vida" faktiskt. Som jag skrev tidigare "Jag skulle kunnat få sommarlov från cellon med ett lite större leende på läpparna". Men jag är nöjd i helheten, och helheten är det som räknas. Man får tänka lite som så att det är livet som violinist, eller cellist. Men ni vet att jag har svårt att "smälta" när jag är besviken över något.
Kommentarer
Trackback
