Words and tears.
Vilken annorlunda början på terminen jag hade tänkt mig. Det skulle ju inte bli såhär... Jag hatar att förvänta mig något så mycket. Men, så blir det tvärtom. Raka motsaten till det där förväntandet. Varför?
Jag har inget svar.
Det kanske påminner lite om veckan innan sportlovet förra året. Jag förväntade mig att det skulle gå bra, jag ville att det skulle gå bra och såg så mycket framemot det. Men så rasade allt ihop. Eller kanske inte. Det här, det kanske är en helt annan sak.
Nu har jag byggt upp tornet under sommarlovet. Men redan nu faller det bitar. I måndags förra veckan kände jag mig stark. Nu, är jag så svag.
Om ni inte har upplevt att inte kunna andas någon gång, då förstår ni mig nog inte. Det här, det är som att ha syrebrist. Som att luften försvinner.
Kommentarer
Postat av: Sofia Wigen
Hej! Jag är sjukt nöjd över mina nya tagna fotografier! Skulle bli jätteglad om du vill gå och kolla och kanske lämna en kommentar om vad du tycker :) Du har i alla fall en jättefin blogg!
Trackback
