Sammanfattning (Orkester) - 10 september 2013
Säger till mig själv varje vecka. Varje onsdag och måndag. Kör nu. Kör bara järnet nu. Hur ofta lyckas jag? Då och då. Fast, jag vet. Att med dessa ord, kommer jag långt. Det är därför jag står här nu. För att jag säger så, varje vecka.
Gillar det här, att vara igång igen. Att det har börjat igen. Att få skriva sammanfattningar varje onsdag. Det här, det är bra. Det är så här det ska vara.
I måndags, halvsjuk. Ingen cello. Igår, i tisdags. Halvsjuk och orkester. Älskar det. Kan inte sammanfatta perfekt såhär nu, eftersom att det faktiskt var första orkestern för terminen för mig.
Efter första veckan. "Money Money Money", lät så maffig. WOW. "Hallucination", lät fin. "Menuet", här - Undrar jag över hur det kommer låta i slutet av terminen. Inte maffig, och inte fin. Men jag gillar låten.
Första gången känns allt lite rörigt. Allt känns lite hullerombuller. Vad är det som händer? Satt mitt i det. Då blir det så. Efter någon vecka. Det kommer bara kännas bättre och bättre. Allt kommer gå lättare och lättare - Och tillslut flyger vi fram med vinden. I slutänden. Kommer det låta som någoting, som en låt. Sista veckan. Är det inte hullerombuller. Då är det musik.
Om någon vecka kommer ni märka att det verkligen har börjat. då kommer allt bara rinna ut på onsdagarna. Då kommer jag ha så mycket att säga till om. "Där lät det så". "I takt 28, funkar det bara inte". "Där, i takt 5, funkar det perfekt". Om någon vecka. Vänta och se.
Ja, nu kör vi. Jag är nyfiken och rädd över var vi landar. Men, vi bara kör på. Vi ska landa där det är bra. Vi ska landa där det är perfekt. Vi ska landa, och säga att vi har vunnit.
Cellokramar <3
Kommentarer
Trackback
