Du och jag.
Än en gång. Känner mig så stark efter cellon. Efter orkesterlektion. Så stark. Stark som jag bara kan vara när jag får göra det jag älskar. Stark som jag bara kan vara när jag andas. Stark. Att vara stark innebär, för mig, denna glädje. Som jag älskar. På ett sätt kan jag samtidigt känna något, rädsla? När jag går därifrån. Att inte veta hur det kommer gå nästa vecka. Att inte veta om jag kommer går runt med besvikelse efter nästa vecka. Att inte veta om tårar kommer rinna... Att inte veta. Just på den punkten känner jag mig jävligt svag. Svag.
Cellokramar <3
Kommentarer
Postat av: Henrietta
Vackra du! ♥ Känns som att just den här bilden symboliserar dig väldigt bra. Du och cellon liksom :)
Sv: Ja, kan hålla med om att det kan vara skönt att skriva av sig! Det behövs ibland. Men oftast när jag skriver av mig på t ex bloggen så kan jag känna att det ibland blir lite för personligt så att jag ångrar mig efter. Därför vill jag helst bara skriva när jag är glad där, och resten får skrivas ner i anteckningsblocket! :)
Kramar! ♥
Trackback
