celloliv.blogg.se

I vissa stunder kan jag känna att jag är bra, att jag är duktig och jag att jag verkligen spelat så länge som fyra år. Att jag kan. I andra stunder känner jag snarare att jag spelat i 1 år... Att jag inte kan. I stunder som jag känner att jag inte kan, är ju såklart besvikelse. I stunder som jag känner att jag kan, kan vara när jag ser på en video och verkligen känner åh. När jag ser tillbaka på noter och inser att, "gud vad enkelt det här är"... Vilket det såklart inte var då. Efter en hemsk dag hoppas jag bara på att jag kan gå runt och le efter cellon idag. Hoppas är så stort. Men, det är just vad jag gör nu...