Tillbaka blickar...
Tittar tillbaka på gamla cellopapper, cellonoter, ja allt som har med cello att göra - Då jag plötsligt hittar ett papper. Ett alldeles speciellt papper. Den 28 september 2009, hösen 2009. Detta datum är lite, eller väldigt mycket speciellt för mig. Det var nämligen så som jag började spela cello...
Det måste varit under samma tid som jag gick, eller fick gips. Ja, det där med gipset är en lång historia.
Jag var på frilufsdag ute i skogen. Sprang runt och hade det så bra. Men så plötsligt. "Hallå, jag kan inte stödja på foten!" - Ja, kan ni gissa vad som hade hänt då? Jo, en spricka i foten. "Suck".
Det är nog ända gången något verkligen hänt mig på riktigt.
Så första gångerna... Eller några gånger, måste varit under tre veckor, var jag nog på cellon med gipsad fot.
Även om jag inte kommer ihåg det, så kan jag nästan tänka mig det. Kan nästan föreställa mig det när jag tänker tillbaka, får tillbaka blickar...
- Låter tiden rulla på. Nu är det en vecka, prick en vecka kvar till nästa konsert. Ja, ni lär märka när det är. Då blir det fullt ös här. Två konserter nästa vecka, en på måndagen och en på tisdagen. Jag ser framemot det! I veckan blir det öva, öva och öva. Ett enkelt ord, något enkelt att göra.
Både på tisdagen och på onsdagen får ni alltså konsertsammanfattning och på Sveriges nationaldag så blir det terminssammanfattning - Något som jag börjar få ihop i tankarna - Frågan är bara hur det blir i skrift?
- En dag i taget Hanna, en vecka i taget! Nu kör vi!!
Måste få säga att jag känner mig så stark nu. Det är en härlig kännsla att ha, efter alla dåliga dagar, efter besvikelse. Jag andas riktigt ut dessa veckor. Speicellt den här veckan...
Kommentarer
Trackback
