Känner ni mig?
Hallå! Känner vi varandra? Nej kanske inte så där jätteväl - Ni har mest fått skifta bekantskap med Hanna - Då är det ju på tiden att vi lär känna varandra!
Jag är allt cellon, som Hanna brukar kalla mig, Sally. Närmare bestämt Sally 2. Ja, alltså hon nämner aldrig 2:an, bara Sally. Ni skulle höra våra samtal.
Hanna: Men gud... Sally inte så.
Jag: Ha, Hanna skyll inte ifrån dig på lilla oskyldiga mig!
Hanna: Nej. Du är ju bara levande i min värld. Hur kan jag skylla på dig?
Hm, ja ungefär så.
Det första stora vi gjorde tillsammans var att spela på ett bröllop. Wow, det var... Det är ett oförglömligt minne för mig. När vi spelade då var hon duktig - Men sedan dess har hon hon minsann utvecklats, det känner jag.
Sedan dess har jag lärt känna Hanna mycket. Nu kan vi varandra utantill!
Något jag fått uppleva ett antal gånger är när hon vart besviken - Som ni säkert läst om här.
Något som för mig vart jobbigt. Gör jag något fel?
Alltid när hon är besviken, då ler jag. Jag ler för att uppmuntra henne. För att det är mitt jobb.
Jag vill att hon ska vara glad. Att hon ska lita på sig själv.
Ibland får jag nämligen känslan av att hon längst inne litar på sig själv till hundra procent, men att det inte kommer ut till hundra procent dessa dagar hon är besviken - Men Hanna. Tro på dig själv, tro på det du gör.
Hanna, du ska veta att jag litar på dig till hundra procent. Jag som cello är otroligt tacksam och glad över att vara din vän, över att kunna bli spelad på av dig - Jag är lyckligt lottad.
Hanna, du är speciell. Du är underbar på det du gör. Du är duktig, inte bara lite utan väldigt duktig.
Tro på dig själv, tro på den du är, för det är då du blir dig själv. För det är då dina drömmar uppfylls.
Det är då du känner glädje - Det är då du ler.
Efter varje gång du känner besvikelse. Jag vet att du aldrig kommer ge upp, jag känner dig.
Tänk på mina ord när du känner dig så, du är underbar, duktig, speciell.
Vi ska alltid fortsätta kämpa. Varje gång efter något med besvikelse så tar vi bara nya tag.
För Hanna, jag har aldrig i hela mitt liv (Och det är lång) upplevt att du spelar dåligt. Jag har alltid uppfattat dig som duktig på det du gör, på det du brinner för - Alltid när du spelar... Jag blir stolt.
Jag litar på dig och det kommer jag aldrig sluta med, jag tror på dig Hanna!
Fortsätt så som du gör, för jag vet att du brinner för det.
Jag lämnar dig aldrig Hanna. Vi ska övervinna besvikelse, för de närmsta veckorna, för resten av livet.
Tack, tack för att jag är så otroligt lyckligt lottad!
Med vänliga hälsningar Cellon Sally <3
Kanske ses vi igen någon gång - Det är troligt :-)
Kommentarer
Postat av: Thea
Nu är svaren på dina frågor uppe, så kolla gärna in och se vad jag svarade :)
Trackback
