Cellokonsert 21 maj, sammanfattning
Först ville jag bara krypa in under en filt och blunda, tänka igenom allt, och slappna av.
Men efter uppmuntrande ord från en fin vän, efter en lillebrorkram och lite tid för mig själv kände jag mig rätt så stark.
Efteråt hade jag en helt annan bild av helheten, av hur nöjd jag var, över vad jag var nöjd med och inte nöjd med än innan. Innan på orkesterrepitionerna.
Efter att nu ha hört alltihop på kameran, så känner jag mig väldigt nöjd - Det känns så skönt!
Nu kan jag på riktigt le. Ett riktigt leende.
Jag har både skrivit om bra och dåliga dagar efter orkestern här. Vissa veckor har jag varit väldigt nöjd, för att i nästa vecka ramla ner till botten igen. Helt raka motsatsen till nöjd - Jag skulle kunna rita upp en linje för hur det varit den här terminen.
Jag är så... TACK, tack för att jag fick ut allt, eller det mesta i varje fall. TACK, tack för att jag fick till det. TACK, tack för att jag får bära med mig ett riktigt leende.
"Air from the peasant cantata" gick bra - Det var vid C som jag först tyckte att det inte alls lät bra. Men efter en paus i takt 26, så tyckte jag det lät hyfsat faktiskt. Annars är jag väldigt nöjd med den här låten.
Första takterna i "James Bond Theme", går ju riktigt bra nu - Inte sådär "Pang bom, vad bra det här låter Hanna", men inte heller motsatesn till den meningen. Utan någon stanns däremellan.
Tappade bort mig vid E lite grand så var inte riktigt beredd i takt 53. Spelade sista takten iallafall, och det. Det är ju det bästa. Att jag spelade sista takten lyfter liksom bort de där andra takterna från 53-56.
Jag vet inte om jag var lite seg på "Hedwigs Theme", det kändes så. Men jag kan ju ha helt fel - Iallafall känns det så efter att jag titta på inspelningarna från kameran. Det såg bra ut iallafall och jag nöjer mig med det. Sista takten behöver jag knappt nämna, när jag är nöjd med resten så, nej jag orkar inte tänka på den.
Sista takten blir så fjuttig när jag är nöjd med resten av låten.
"Visa vid vindens ängar" är jag faktiskt väldigt nöjd med - Annat har jag inte att skriva om låten... Skulle velat ha en insplening känner jag på den låten, menmen. Jag intalar mig att det lätt riktigt bra om låten, jag har den bilden i huvudet. Så fortsätter att bära med mig den här bilden.
"Telemann sinfonia" gick ovanligt bra - Första gången det kom en sådan takt som i takt 7, hängde jag inte med riktigt, andra gången gick det bättre.
Helnoterna gick hyfsat bra dagen till ära - Så det enda egnetligen det var åttondelarna som börjar i takt 43 till 49. Det blir så... Fel om jag hoppar in plötsligt efter att ha tappat bort mig på helnoterna.
Men med helheten av låten är jag ändå nöjd faktsikt.
"Beauty and the beast" vet ni ju hur den brukar gå nu? Det finns ett ord som beskriver den här låten perfekt. Nöjd.
"Mamma Mia", sista låten som spelades... - Gick ungefär som på repetitionerna. Det kanske fanns något litet mer ändå? Kanske fick jag till de där takterna vid A och i sista takten vid D tex. Inte hundra procentigt men lite mer ändå, lite bättre.
- Bär med mig denna glädje nu. Med det kommer jag fortsätta, bära med mig glädje.
Glädje och leende!! Två små ord... Men det är så mycket mer än så. Glädje är verkligen något stort, och ett leende, det är något riktigt stort det med.
Jag är glad att jag får en till chans på "The James Bond theme" och "Telemann Sinfonia" den 4 juni - Då går det ännu bättre på dessa två låtar? Vi satsar på det!
Kommentarer
Trackback
