Besvikelse för mig...
Jag tänkte förklara vad besvikelse är för mig, med cellon.
Som jag skrivit många gånger, jag hatar det!
Men samtidigt. Jag kommer alltid hata det... Fast det finns också vissa bra saker, att jag ens skriver det.
Jag blir väldigt peppad, taggad, "Nu kör vi Hanna! Ingen besvikelse den här veckan", av besvikelsen.
- Något som gör att jag fortsätter le, även om det inte är ett vanligt "Hannaleende", som jag har annars.
Men, jag fortsätter le och det dyker fram riktiga äkta "Hannaleenden" under veckan med denna mening "Nu kör vi Hanna! Ingen besvikelse den här veckan", under veckan när jag känner mig peppad, taggad.
Alltså, besvikelse är något jag tar emot också. Något som ibland kan kännas skönt.
Jag blir taggad och peppad utan besvikelsen också, såklart, men jag blir det extra mycket peppad och taggad med besvikelsen i ryggen.
Jag ska inte skriva att jag är glad över att besvikelse finns, för det är jag inte precis.
Men samtidigt, det för med sig många bra saker också!
Cellokramar <3
Imorgon delar jag med mig av ett speciall inlägg som kommer handla om Connie Talbot, på fredag... En liten överrasking och på lördag, söndag så kommer det bara vara cello här! - Det finns absolut inget tråkigt att missa här resten av veckan. Som jag skrev tidigare, veckan ser lovande ut!!
Kommentarer
Trackback
