Don't You Worry Child for 5 Cellos
Åh, kände bara att jag var tvungen att dela med mig av det här! Är det inte, fantastiskt, eller magiskt som jag snarare tänker!! Börjat tänka lite mer på det, mer på senaste tiden ärligt talat. Egentligen har jag tänkt samma tanke när jag delat de senaste vackra melodierna här. Tanken har kommit mer den här terminen och nu bubblar den för fullt här, så jag känner att det passar perfekt att dela med mig av den här tanken nu. När jag hör det här tänker jag tanken... Jag skrev tidigare om att man kan få till svagt när man är blyg, och att man kan få till svagt när det är Piano. Även om man spelar svagt när det är Piano får man ändå till att det är starkt. Med starkt menar jag nu att man vågar spela ut. Det är lite samma ska med det jag tänker på nu, känslan i musiken. Man kan få till en riktigt bra känsla när man spelar, så publiken får en verklig bild av vad som händer. Jag tänkte precis på ordet historia. När man får till den här bra känslan bildas en massa bilder och av dessa bilder får man då ut en historia. Sedan kan man också få till en helt annan känsla, som jag faktiskt inte vet riktigt hur jag ska beskriva. Man hör att det ligger en känsla, tanke i musiken, men man får inte fram den där riktiga bilden eller historian. Ni börjar förstår va? Det är precis det jag tänkt på senaste gångerna jag har hittat något riktigt bra, så som det här. Så lyssna på det här, och föreställ er en bild, historia. Jag tycker ordet MAGISKT är perfekt!
Kommentarer
Trackback
