Att andas med cellon...
Ibland, bara vid vissa tillfällen, kan jag uppleva det som att jag andas med cellon. Att en ton är ett andetag, som ett D tillexempel. Eller ett stråktag... Att när jag spelar med hela stråken är det ett djupt andetag. Halva stråken är ett vanligt andetag. Ett tag med mindre än halva stråken är knappt ett andetag. Ju längre tag med stråken, desto djupare andetag. Kanske desto lugnare också? Vid vissa tillfällen? Ett sådant tillfälle kan tex vara, ja, utomhus. När jag spelar ute, vilket har hänt en gång, kände jag en stark känsla av att jag och naturen var ett. Men inte bara det, utan det här med andetag, det var som att jag kände det lite extra mycket!! Ett annat speciellt tillfälle kan vara efter vissa dåliga dagar under en termin, men i slutänden på konserten känner jag att jag andas med cellon, mer än vad jag gjort på länge. Ungefär som att jag tar igen de dåliga dagarna, att jag får tillbaka luften! Ett annat tillfälle kan vara om jag bara har haft en väldigt dålig dag, men så sätter jag mig bakom cellon och kan genast ANDAS igen.
- Det här har jag aldrig känt förut, kanske svagare i mindre format, men aldrig så starkt som jag känt av det den här terminen. Jag lovar er, att andas med cellon (ett instrument) det är obeskrivlig LYCKA. Det är något du ska ta vara på när du känner det. En sådan LYCKA är absolut inget att kasta bort, det är det inte värt...
Cellokramar <3
Kommentarer
Trackback
