Piano — My Heart Will Go On (James Horner)
Än en gång, inledningen. Jag tycker jag har fastnat för inledningen i varje "My heart will go on" version jag delat med mig av. Här tycker jag däremot inte att inledningen är magisk, utan mystisk. Eftre det där lite mystiska, som bara varar i några sekunder, blir det så känslosamt, känslorna flödar verkligen ut! Det här är en historia, nu är det jag som berättar den... Bestämt på just det sätt att pianisten vill förklara att, nu är det jag som spelar, nu är det jag. Inte du eller du. Nu är det min historia, nu får jag tolka den på mitt sätt. Jag får vissa vad jag tänker genom den här låten. Mitt hjärta blir alldeles, upprymt, om det är rätt ord... Hjärta, kärlek (på många sätt) känslor. "Lisa, viskade mamma. Jag kunde inte svara, jag kunde bara blunda. Kunde bara tänka på henne, min syster. Lisa, viskade mamma igen. Jag ignorerade henne. Jag ryckte till av berörringen, men gav inte ifrån mig ett ljud. Det var först då som jag märkte att mina kinder var våta. Grät jag? Jag som hade... Mamma, utbrast jag i viskande ton. Gumman, svarade mamma. Jag blundade fortfarande men jag visste att hon satt på huk framför mig. Hon älskade dig Lisa, hon... mammas röst dog bort. Hon älskade dig, upprepade mamma. Det var då jag bröt ihop..."
Kommentarer
Trackback
