Tool - Lateralus (Cello Cover) - Break of Reality
Grymt. Häftigt. En historia. Dessa tre ord, beskriver det här. Sedan vilar det något magiskt över musiken också. En sak jag kom att tänka på. Är de när man tar för sig sådär som det faktiskt låter bäst? Det är inte första gången jag tänker tanken. Jag kan faktiskt tänka så efter vissa videor jag har gjort. För det är i de jag upplever Hanna, på riktigt. Det är där jag spelar som bäst - Och med "som bäst" menar jag, att jag tar för mig mer. Blandanat att jag tar för mig mer med stråken. Ingen aning. För att återgå till dessa tre duktiga cellister - Det här glömmer man väl inte i första taget, eller hur?
Cellokramar <3
Kommentarer
Trackback
