Fåglarna kvittrar men jag kvittrar ej...
I måndags blev det ingen cello.
Däremot igår... Tyckte jag fick in en perfekt beskrivning till orkestern också.
"Fåglarna kvittrar men jag kvittrar ej". Med det menar jag "Fåglarna är glada, men inte jag".
Nej... Utan jag är besviken över orkestern.
Ärligt talat så vet jag inte varför jag överhuvudtaget känner besvikelse, det är bara, hm. Kanske för att jag vet att jag kunde gjort mycket bättre men ändå så går det så dåligt? Ja, kanske, det låter troligt.
Så nu vill jag bara gå ide, sova, blunda, vill ha måndag och tisdag så fort så möjligt så jag slutar tänka på allt. Så jag kan ta nya tag. Det är den enda önskan jag har just nu.
Resten kan bara glida iväg. Glida iväg på moln.
Målet blir att kämpa mig igenom hela den här veckan, så fort så möjligt!
Nu kommer jag gå och tänka på det här, kommer ha ett enda ord i huvudet fram till måndag. "Besvikelse".
Jag är ändå väldigt glad att jag kom iväg, annars skulle jag gått och ångrat det hela veckan, även om det gick dåligt.
Som ni märker så har jag tusen saker att skriva om, tusen tankar, tusen ord, tusen meningar och säkert fler.
Men just orkar jag inte skriva mer, utan jag ska försöka hålla tankarna i huvudet.
Jag vet en sak som är säker... Den här veckan kommer ni få ta del av många tankar!
Cellokramar <3
Kommentarer
Trackback
