James Bond
Siffrorna jag pratade om igår, ett, två tre, två, det var i något läge, det var inte i första det var i något annat... Det var faktsikt mamma som lyckades klura ut det, vad det skulle vara, ibland kan hon vara till lite nytta ;) Haha, men usch, inte alltid måste jag säga.
åh, har också spelat en james bond låt. det var några år sedan och jag spelade lättaste stämman, men ändå ;)
Tack så mycket! Blir alltid lika glad av dina kommentarer ♥
åhja! det är den känlsan jag försöker påminna mig själv om när det känns jobbigt. T ex om du ska lämna in ett skolarbete känns det så himla mycket bättre efteråt om du är nöjd med det!
Förstår hur du menar! Kan också tycka det lite förvirrande med stämmor ibland, men när man kan koncentrera sig på sin tillräckligt för att höra hur fint allt låter tillsammans, då känns det lite magiskt! :)
Tänkte på att när jag såg 'celloliv' på någon annans blogg och tänkte "åhh det är kanske någon som också spelar cello!" och sedan klickade in och kommenterade en första kommentar tidigare i höstas, kunde jag aldrig tro att jag skulle får en sånhär fin blogg-kontakt och en ny vän. Tycker det är fint, hihi. Tusen kramar till dig ♥
