Min vän. Min bästa. Min älskade.

 Du och jag Sally, vi två genom allt. Vi två som tillslut vinner. Vi två som skrattar åt allt misslyckat. Vi två som ler. Vi, du och jag. Utan dig hade jag verkligen inte varit samma Hanna som jag är nu. Utan dig hade jag varit en helt annan Hanna. Utan dig... Vet jag inte... Vad, hur, vem, eller om...
Bilden utstrålar precis vad jag känner för cello!
Cellokramar <3
 

Cellokonsert i C dur // Celloconerto in C major - Noter

I vissa stunder när jag spelar, kan jag tänka "Hur länge har jag spelat? 2 år eller...?" Innan jag inser att jag faktiskt har spelat i 4 år. Den här tanken, dyker typiskt upp på liknande låtar som denna. "Kan jag spela det där?". Ojoj... Kör den här låten väldigt mycket med skivan (som hör till boken) och, tycker det låter bättre än tidigare i veckan faktiskt. Happy. Börjar få till de där 16-delarna! Kör nu, lördag och söndag, så låter det ännu bättre på måndag!
Cellokramar <3
 
 

Sammanfattning (Cellolektion) - 16 september

Märker att när jag går till och från cellon, både på måndagar och tisdagar, så blir det mörkare och mörkare för varje vecka. På väg till cellon på måndagar, runt kvart i fem, så är det fortfarande ljust, på väg hemåt börjar det mörkna däremot. På tisdagarna är det halvmörkt när jag går, vid sex. När det bär av hemåt, vid åtta, så är det helt mörkt. Det är rätt så intressant att iaktta. Jag som tycket att det började ljusna precis...
Starten på den här höstterminen har varit sådär. Första veckan kommer jag iväg på cellolektionen men inte på orkestern, andra veckan kommer jag inte iväg på cellolektionen men på orkestern och den här vecken kom jag bara iväg på cellolektionen. Suck...
I vilket fall som helst är jag väldigt nöjd över cellolektionen i måndags. Orkesterlåtarna känner jag mig mer säkra på, så jag hoppas på att det går bättre på orkestern nästa vecka. Känner mig lite mer hemma i låtarna, tex vilka lägen det ska vara. Som ni säkert har förstått fick jag "Cellokonsert i C dur" i läxa. Låten har jag ju redan spelat lite på (såklart), så det kan bara bli bättre!
Cellokramar <3
 
 

Hallucination, Kuroshitsuji - Noter

Här syns det mesta av noterna till "Hallcinationn", som jag spelar på orkestern nu. Första stämman nu. Förra terminen hade jag rätt så mycket andra stämma. Enda låten jag hade första stämman på va "Mamma Mia". I år, ja, i alla fall i det låtar jag fått än så länge, så har jag första stämman. Det vill säga "Menuet", "Money Money Money" och den här. Tror nog även att jag får lite andra fler låtar längre fram, faktiskt, så vi får se om jag får första stämman då också.
För att återgå till dessa noter på bilden. Jag kan medetsamma säga att första takterna vid C är inte de enklaste. Det andra är ju faktiskt hyffsat enkelt, skulle jag vilja säga.
Kramar <3
 

Sammanfattning (Orkester) - 10 september 2013

Säger till mig själv varje vecka. Varje onsdag och måndag. Kör nu. Kör bara järnet nu. Hur ofta lyckas jag? Då och då. Fast, jag vet. Att med dessa ord, kommer jag långt. Det är därför jag står här nu. För att jag säger så, varje vecka.
Gillar det här, att vara igång igen. Att det har börjat igen. Att få skriva sammanfattningar varje onsdag. Det här, det är bra. Det är så här det ska vara.
I måndags, halvsjuk. Ingen cello. Igår, i tisdags. Halvsjuk och orkester. Älskar det. Kan inte sammanfatta perfekt såhär nu, eftersom att det faktiskt var första orkestern för terminen för mig.
Efter första veckan. "Money Money Money", lät så maffig. WOW. "Hallucination", lät fin. "Menuet", här - Undrar jag över hur det kommer låta i slutet av terminen. Inte maffig, och inte fin. Men jag gillar låten.
Första gången känns allt lite rörigt. Allt känns lite hullerombuller. Vad är det som händer? Satt mitt i det. Då blir det så. Efter någon vecka. Det kommer bara kännas bättre och bättre. Allt kommer gå lättare och lättare - Och tillslut flyger vi fram med vinden. I slutänden. Kommer det låta som någoting, som en låt. Sista veckan. Är det inte hullerombuller. Då är det musik.
Om någon vecka kommer ni märka att det verkligen har börjat. då kommer allt bara rinna ut på onsdagarna. Då kommer jag ha så mycket att säga till om. "Där lät det så". "I takt 28, funkar det bara inte". "Där, i takt 5, funkar det perfekt". Om någon vecka. Vänta och se.
Ja, nu kör vi. Jag är nyfiken och rädd över var vi landar. Men, vi bara kör på. Vi ska landa där det är bra. Vi ska landa där det är perfekt. Vi ska landa, och säga att vi har vunnit.
Cellokramar <3
 

En stark vindpust.

Drömde om att det skulle se annorlunda ut nu. Drömmar är bra. Men inte för höga drömmar. Att drömma om att allt funkar. Om att allt är perfekt. Inget kan vara perfekt, Hanna. Drömma om glädje när inget känns som det funkar.
Att ställa krav kan vara lite för mycket känner jag. Om jag ställer krav på mig hela tiden? Ja, det gör jag. Att säga att. "Åh, idag kommer det gå så bra." Positiv. Positivitet är alltid bra.  Men inte för positiv. Att vara beredd på motgångar. Att vara beredd på ett kolsvart mörker. Att vara beredd på att bli instängd i ett rum, utan fönster och knappt någon luft. Det är också bra. Att vara bredd.
Sätter absolut inte upp några korta mål nu. Sätter däremot upp längre mål. Att sista veckan le. Så enkelt. Det kan vara otroligt svårt att le, har jag insett på sistone. Att bara pressa fram ett leende. Det kan vara så falskt och så fyllt av smärta. Jag menar ett riktigt leende. Sådana där leenden som bara kommer automatiskt. Jag, kan säga att jag vissa veckor förra terminen tänkte "Nu ska jag le sista veckan!" Jag kan säga att det funkade. Andra veckor. Orkade jag knappt. Tog ändå de där stegen. Och vilken väg fann jag? Glädje. Den här terminen. Sätter jag upp samma mål. Fast ett mycket längre mål. För nu tänker jag kämpa från början. Visst motgångar är bra. Jag blir väl bättre av motgångar också. Med detta mål går jag vidare.
Jag kan tänker aldrig ge upp. Jag kan inte säga hur mycket jag skulle ångra det. För det vet jag inte förrän det är gjort. Jag tänker kämpa mig igenom alla tårar som rinner efter BESVIKELSE.
Jag klarar det. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är mycket mer än vad jag visar.
Älskar. Älskar att uttrycka mina tankar genom den här bloggen. Precis som att jag inte hade orkat utan cellon. Utan den här platsen hade jag inte orkat. Vi är tillsammans. Vi är ett lag. Tillsammans vinner vi över alla andra. Kör bara järnet.
Det känns så stort att säga. Jag är glad. Kan inte riktigt förstå det än. Det har inte riktigt fastnat ännu. Ja, jag ska njuta så länge det varar. Jag ska försöka hålla kvar resten av veckan. Till måndag.
Tusen kramar <3
 
Jag har skrivit det tidigare. Det betyder otroligt mycket att ni läser mina tankar som det här. Att ni läser mina ord.

Words and tears.

Vilken annorlunda början på terminen jag hade tänkt mig. Det skulle ju inte bli såhär... Jag hatar att förvänta mig något så mycket. Men, så blir det tvärtom. Raka motsaten till det där förväntandet. Varför?
Jag har inget svar.
Det kanske påminner lite om veckan innan sportlovet förra året. Jag förväntade mig att det skulle gå bra, jag ville att det skulle gå bra och såg så mycket framemot det. Men så rasade allt ihop. Eller kanske inte. Det här, det kanske är en helt annan sak.
Nu har jag byggt upp tornet under sommarlovet. Men redan nu faller det bitar. I måndags förra veckan kände jag mig stark. Nu, är jag så svag.
Om ni inte har upplevt att inte kunna andas någon gång, då förstår ni mig nog inte. Det här, det är som att ha syrebrist. Som att luften försvinner.
 

Harry Potter - NOTER - Glad

Dessa böcker, ja, där i finns det sådant där som man går efter i musik när man spelar. Det börjar på N. N-o-t-e-r. Boken med färg, där i finns det endast pianonoter, (komp) och utan färg, cellonoter. Jag är väldigt glad över denna just nu, måste jag säga. Det här är något helt annat jämförelse med det jag fick i julas. Det här, det är så mycket enklare. Det som kan vara svårt här, i vissa låtar, är rytmen. Men lägena, är för det mesta i första läget, så där har vi något bra med detta. Varför är det bra då? Jo, för första läget, det sitter ju där rätt så bra. Jag kan ju tillägga, att jag tycker att jag i alla fall (hm, ja...) kan hitta de flesta lägen hyfsat. Är ni nyfikna på vad finns för låtar här i? Då får ni följa med i veckan!
 

G. F. Handel: Aria från "Rinaldo", Noter

Äntligen, ser vi låten jag fick i måndags i noter. Ser det ut som ni förväntade er efter all musik ni fått höra? Det som jag tycker är svårt med det här är att få rätt på tonerna i lägena. Då menar jag inte i första, utan i de andra. Sedan, kommer inte jag ihåg vad den andra noten i takt 31 är för något. Just den kommer tillbaka i takt 33. Det gör det lite svårt... Låten är väldigt fin förövrigt! Det låter speciellt fint med skivan till, dessutom är det då jag får till det som bäst, tror jag...
Cellokramar <3
 

Sammanfattning (Cellolektion) - 3 september

Bilden redigerade jag faktiskt i något så enkelt som Instagram. Om jag däremot får vara lite självisk, så tycker jag att bilden ser väldigt proffsig ut. Alla cellister, ser ni vad det är? Det är såklart skuggan av stallet på cellon. Uttryck det på ett bättre sätt själv...
Det var ett tag sedan jag använde ordet "sammanfattning". Vet ni hur glad jag är över att just använda ordet igen. Väldigt glad. Visserligen, hade jag tänkt mig en lite annorlunda sammanfattning den här onsdagen. Men, ser du, jag hade sådan otur att jag blev smått sjuk igår. Så, jag missade ju såklart första orkestern för terminen. Jag skulle haft så annorlunda tankar om det nu skulle varit så att det skulle ha varit sista orkestern för terminen igår. Men, nu var det ju raka motsatsen. Något jag kan säga ändå, är att jag just nu ändå sprudlar av glädje. Varför? För att jag har orkesternoterna i mina händer... (Var tvungen att lägga undan noterna, annars hade det här inlägget aldrig blivit till.) Om jag ska skriva ner några ord om cellolektionen i måndags då? GlädjeX3 (Glädje, glädje, glädje.) Fick Aria, ur "Rinaldo" som ni redan har hört. Räcker det med den beskrivningen? För, ni förstår väl mycket väl vad jag menar med GlädjeX3?
På ett sätt sitter jag här och tänker att det kanske var bra att jag inte kom iväg igår. Men, det visar sig inte förrän nästa vecka... Resten av veckan bär jag med mig GLÄDJE!
Cellokramar <3

Cello-Information!

Med denna glada bilden kommer här lite information. Läs gärna!
Ni vet säkert att jag skaffade mig en Youtube-kanal endast för cello, tidigare? Nu har jag även fixat mig lite andra sidor med just cello som ämne. En sida på Facebook, vid namn Cellister, ett Twitterkonto, där jag heter CelloAllCellist och ett Instagram konto, där jag även också heter CelloAllCellist. Okej, det kanske blir lite enklare om jag länkar till dessa sidor? Jo, så gör vi.
Twitter - https://twitter.com/CelloAllCellist
Instagram - http://instagram.com/celloallcellist
Youtube - http://www.youtube.com/channel/UCE-gKeHTOBxxToz-yGdA92Q
Facebook - http://www.facebook.com/cellister
 
Så det blev lite information idag, men imorgon tycker jag att vi kör vi med fin musik igen!
Cellokramar <3
 

5 ynka dagar...

Bilden den kommer från föregående helg när jag spelade på skördefesten på kolonin. Vet ni att det faktiskt är vår kära tvärflöjtist Ebba som tagit bilden? Jo minsann!
Som rubriken lyder, "5 ynka dagar..." Till vadå? Tänker ni säkert då. Tills att höstterminen börjar med cellon förstårs. Jo minsann, så fort har sommarlovet gått. Satt jag inte här igår och skrev om senaste konserten? Det känns så. Men det var faktiskt ungefär en månad sedan.
Jag ser så mycket framemot terminen, på många sätt. Dels att sitta här och skriva en sammanfattning varje onsdag. Suck. Det ser jag framemot mest. Att ha något att gå och längta efter varje vecka. Att vakna och tänka att det är en dag mindre kvar till cellon. Att vakna och inse att det är 6 dagar kvar nu - Fast sådär har det ju varit hela sommaren. Att jag har vaknat och tänkt att, "Åh, nu är det bara 88 dagar kvar." Förstår ni mig? Sedan känner jag att börjar bli väldigt nyfiken på vilka låtar som ska spelas med orkestern. Självklart, jag är så nyfiken på vad det ska vara för konserter. Vad tycker ni? Nu kör vi, mot ännu en termin... Ja!
 
 
 
 

Spel under morgondagen!

Hej och hå!
Firar 14 årsdagen idag med glädje. Fått många gratulationer - Känner mig allmänt hell nöjd idag - Förutom en dum förkylning  jag dragit på mig lagom till földelsedagen. Typiskt Hanna.
Nej men jag tänkte faktiskt inte skriva om det just nu, utan en helt annan sak. Om ni har läst rubriken kanske ni kan gissa? Jo, som rubriken säger ska jag spela imorgon.
Ni kanske kommer ihåg att jag spelade på en liten sommarfest på kolonin? Jo det gjorde jag ju. Nu är det faktiskt så att imorgon är det skördefest. Och såklart så ska jag spela igen... Andra gången jag spelar i kolonisammanhang. Det här, det är kul!
Övade lite igår faktiskt, och det gick bra. Jo minsann, visst låter det här roligt!? Det tycker jag.
Ska försöka få några inspelningar också, som jag tänkte klippa ihop sedan till något fint. Så ni får höra...
Kan lägga till att jag än en gång får dragspel till!
Har ni sett förgående video länkar jag den här och nu - http://www.youtube.com/watch?v=9n6I5nW-Wt4
 
Nej, jag ska inte dra ut på det här. Men jag måste bara skriva om vad jag kände igår - Kändes som att jag faktiskt spelar mycket bättre tillsammans med andra. Faktum är att jag inte vet om det är sant, med tanke på vissa dagar, men nu tänker jag gå på känsla.
 
Kramar <3

Glad cellist!

Bilden känns så självklar - Det här det är jag!
Kände för att bara sitta ner och skriva idag, jag har ju som vanligt så mycket spännande att berätta.
Hösterminen med cellon börjar igen första veckan i september. På ett sätt är jag rädd, fast ytterst lite, rädd för ordet besvikelse. Men, samtidigt har jag hämtat upp allt som jag tappade dessa dagar, så nu är jag tipptopp.
Framåt höstlovet har jag något spännande på G, fast det kommer jag först skriva om i september. Antingen i början av september eller i slutet.
Först och främst tar vi nästa helg, då jag både blir 14 år på lördagen och på söndagen är det kolonifest. (Igen) Kanske lite mer höstfest nu. Man kan bla köpa grönsaker. Nej, men vet ni vad man mer kan göra på den här kolonifesten? Lyssna på en cellist, och inte vilken cellist som helst, utan mig. Ja, det stämmer, jag spelar lite olika låtar med lite dragspel till. Förhoppningsvis blir det lite inspelningar som jag sedan fixar ihop till någoting.
Lite plus i kanten sådär, som jag känner att jag måste lägga till innan jag avslutar är att jag nu har skaffat en kanal på youtube där jag endast kommer lägga upp videor där jag spelar - Så under de närmsta dagarna ska jag redigera ihop första videon till youtubekanalen - Och såklart kommer den komma upp!
- Vet ni? Imorgon tycker jag vi tar lite mer musik! -
Cellokramar <3
 

Så mycket!

På nu endast fyra 3 dagar har jag mycket fint med just cello och jag är så glad för det! Men jag är inte säker på att jag kommer hinna med att dela med mig av allt, för det inte precis lite som jag har, så i sådana fall, så får jag väl fortsätta med dessa fantastiska celloklipp i augusti. För vet inte, om ni inte kommer ihåg det, så är det ju pianolov snart. Det börjar faktiskt nu den 5 juli och kommer hålla på ända till 10 augusti. Det ska bli väldigt kul att skriva om piano, det kan jag redan nu säga och jag har mycket på G till dess. Nu är ni nyfikna, det vet jag... Pianolovet kommer faktiskt bli den längsta lovet hittills, med mer än en månad. Åh, det kommer kännas så konstigt att inte se en skymt av cello under en hel månad här. Så konstigt! Fast det kommer också bli roligt. Jag tycker faktiskt det är väldigt roligt att ha blandad med musik här, inte bara cello utan tvärflöjt, kontrabas, fiol... Ja, jag skulle idag vilja säga att jag lär mig väldigt mycket om vad det finns för musik ute i världen av just den här bloggen. Nej, jag känner att jag ska passa på att njuta av att kunna skriva om cello till den 5 juli. Att njuta av vacker cellomusik!
- Pianolovet har ju också sina fördelar. Jag kommer ha tid till att hitta massa spännande nya klipp med cello till augusti, och ni kommer kanske till och med hitta ert nya favoritinstrument. Nu kör vi tycker jag! -
Cellokramar <3

Vanligt!?

När jag skrev om nyckelorden i musiken så lyckades jag få ner den här meningen "Man kan få till Forte när det låter som ett vanligt Forte" Just det där med ordet vanligt,  meningen fick mig faktiskt att tänka till lite. Jag menar, det finns väl inget i musiken som kana låta som vanligt? Allt i musiken är olika, det är därför det är musik, just för att det är annorlunda varje gång. Just för att Bachs "Nu grönskar det" är en låt och Vivaldis "Hösten" är en helt annan. Det liknar inte alls varandra, de är inget som vanligt, båda är något helt eget. Sedan finns det såklart musik som liknar varandra, men inget kan vara som vanligt. Inget kan låta helt exakt likadant. Inget kan låta som vanligt!! Tänk om all musik lät likadant, då hade det ju inte funnits något som hetat musik på riktigt. Det hade bara funnits något som låtit likadant varje gång. Så tråkigt!! Något som bara existerat men inte haft riktigt samma betydelse som det har idag.
- Om jag skulle beskriva dessa låtar "Nu grönskar det" och "Hösten", hade de fått helt olika bilder. De hade inte fått samma vanliga bilder, de hade inte fått "som vanligt" bilder -
Cellokramar <3
 

SommarSpår!

- Sommar och sol, sol och sommar. Sommar och musik, musik och sommar. Musik det är sommar! -
Sommaren sätter sina spår, ja, och vad menar hon nu med det? Sommaren har så mycket musik att bjuda på. Jag menar har ni hört den senaste musiken jag delat med er här. Annars får ni ju ta och lyssna på det!Fantastiskt är bara ett ord som beskriver det perfekt. Nu på sommaren hittar jag så mycket bra musik, så ni knappt kan ana det. Då menar jag verkligen HELA tiden. Helt otroligt vad mycket musik som dyker fram just nu. Eller det kanske bara är för att jag har en sådan TID till att sitta ner och hitta all den här musiken. Kanske för att musiken och jag är som en magnet. Åh, naturligtvis, det låter rätt troligt va? :-)
Cellokramar <3

Nyckelord i musiken!

Jag tycker att jag fått till väldigt bra beskrivningar till de senaste musik stycken jag delat med mig av. Som ni säkert läst så har jag skrivit om svagt. Man kan spela svagt på ett sätt, när man är blyg och på ett helt annat sätt när det Piano. Även om det är Piano kan det ändå låta starkt på något sätt. "Här är jag. Jag VÅGAR". Jag har också skrivit om inlevelse, en känsla. När man får till den här känslan riktigt bra bildas bilder och av dessa bilder bildas historier. En känsla utan historier, bilder är något annat. Att få till en känsla där man känner att musikern vill få ut något. Man känner att det finns en tanke och en mening med musiken, låten. Det är samma sak med Forte. Man kan få till Forte när det låter som ett vanligt Forte, med vanligt menar jag, Forte, ja alltså det låter starkt  på det sätt som det ska göra. Men man kan också få till det där Fortet som låter så mycket MER. Det är något mer än en litet Forte, det är starkare på något sätt, men ändå inte. Det är mer "Titta hitåt. Hej!" Det låter starkare just för att man VÅGAR ta ut Fortet. Nästan så att man ÖVERDRIVER lite när det är Forte. Bättre för mycket än för lite. Ett riktigt bra Piano, ett riktigt bra Forte, en riktigt bra känsla, det är också rörlighet. Att röra är att våga, att våga är att vilja. Har ni någonsin sett en musiker spela utan rörlighet, det är ju i stort sett omöjligt. En rörlighet kan man både få till, så att det verkligen ser rörligt ut. Så att det låter rörligt, sedan kan man få till en rörlighet som är mycket mindre, en rörlighet som kanske ser ut som rörlighet, men inte alls låter som en. För mig är dessa ord NYCKELORDEN i musiken. Orden står där och balenserar på en lina. Piano, Forte, känsla, bild, historia, våga, överdriva, mer, rörelse, vilja. Sedan kan man rubba och få orden i rörelse. Få orden att bli något mer än bara det där vanliga, få ett Piano till något mer osv.
 
 

Att andas med cellon...

Ibland, bara vid vissa tillfällen, kan jag uppleva det som att jag andas med cellon. Att en ton är ett andetag, som ett D tillexempel. Eller ett stråktag... Att när jag spelar med hela stråken är det ett djupt andetag. Halva stråken är ett vanligt andetag. Ett tag med mindre än halva stråken är knappt ett andetag. Ju längre tag med stråken, desto djupare andetag. Kanske desto lugnare också? Vid vissa tillfällen? Ett sådant tillfälle kan tex vara, ja, utomhus. När jag spelar ute, vilket har hänt en gång, kände jag en stark känsla av att jag och naturen var ett. Men inte bara det, utan det här med andetag, det var som att jag kände det lite extra mycket!! Ett annat speciellt tillfälle kan vara efter vissa dåliga dagar under en termin, men i slutänden på konserten känner jag att jag andas med cellon, mer än vad jag gjort på länge. Ungefär som att jag tar igen de dåliga dagarna, att jag får tillbaka luften! Ett annat tillfälle kan vara om jag bara har haft en väldigt dålig dag, men så sätter jag mig bakom cellon och kan genast ANDAS igen.
- Det här har jag aldrig känt förut, kanske svagare i mindre format, men aldrig så starkt som jag känt av det den här terminen. Jag lovar er, att andas med cellon (ett instrument) det är obeskrivlig LYCKA. Det är något du ska ta vara på när du känner det. En sådan LYCKA är absolut inget att kasta bort, det är det inte värt...
Cellokramar <3
 
 
 

Cellofrossa, Hästfrossa

En bild från konserten "Cellofrossa och Storbandsväng" på Musikaliska. En bild som passar väldigt bra in just nu! Först vill jag fråga om ni kommer ihåg "Cellofrossa och Storbansväng"? Annars får ni klicka er tillbaka till den konserten. Jag kommer i alla fall ihåg den här konserten, extra mycket när jag tänker namnet, "Cellofrossa och Storbansväng". Nu kanske ni undrar vad ordet "Hästfrossa" har med Cellofrossa" att göra. "Hallå Hanna, hur tänker du nu?". Jo, jag måste ha pratat om att tanken att kombinera cello och att skriva berättelser har slagit mig. Jag har inte tänkt så mycket längre än så innan. Men idag när jag satt och skrev på en berättelse så... Det var nämligen så att jag inte hade kommit på ett bra namn till den här berättelsen tidigare. Berättelsen den handlar om hästar, som ni säkert förstår av ordet "Hästfrossa". Så när jag satt och tänkte på "Cellofrossa och Storbansväng" insåg jag att, "Varför kan inte berättelsen heta Hästfrossa?" "Hästfrossa med Sandra" närmare bestämt. Varför just Hästfrossa då? Jo, cellofrossan var med flera cellister, inte bara en, eller tio utan flera. En hästfrossa (stor tävling i det här fallet) består också det av många personer, många ryttare (kanske någon cellist?) Det som jag vill säga, det är att namnet på konserten, "Cellofrossa och Storbansväng" inspirerade mig till ett namn på en berättelse. TACK, måste jag få lov att säga, för det var ju inte jag som kom på namnet till konserten. Tack till personen som kom på namnet till konserten!! Utan den här konserten "Cellofrossa och Storbansväng" hade jag ju aldrig kommit på ett så bra namn!
Cellokramar <3
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0